Georg Stiernhielm som latinpoet Av Birger Bergh Med inledning av Stig Jägerskiöld »All bildningstår på ofri grund till slutet» Det berömda Tegnérordet tränger sig på envar, som intresserat sig för vårt 1600-tals juridiska och humanistiska kultur. Den rika utveckling, som vår rättskultur nådde under 1600-talet, var i hög grad betingad av nya kontakter med den europeiska kontinenten. Genom studier vid utländska universitet, inkallandet av lärda utlänningar till vårt land, brevväxling med Europas lärde och studier av deras skrifter kom rika impulser Sverige till del. Ej endast språkformen utan även tankar är ofta hämtade direkt från Rom. De kontakter som sålunda upprättades mellan svenskt intellektuellt och andligt liv och kontinentens skedde nämligen på latin. Latinet var de lärdas språk, kyrkans, universitetens, domarnas och statsmännens, diploniaternas och filosofernas. Axel Oxenstierna har i berömda vändningar förklarat, att teoretiska resonemang ej kunde utvecklas annat än på latin, och den roll latinet spelade som internationellt eller kanske övernationellt kommunikationsmedel får en intressant belysning i att samme statsman vid ett tillfälle, när det franska sändebudet valde att tala franska, själv började tala svenska för att tvinga fransmannen att övergå till det av inga nationella prestigehänsyn belastade latinet. Man kan också erinra omErik Lindschöld, sommenade att han inte kunde skriva ned sina tankar i teoretiska ämnen annat än på romarspråket. Först under seklets senare del komsträvanden att göra sig gällande att lyfta det egna, det nationella språket till ett plan somsvarade mot de klassiska språkens. För juristerna var latinet särskilt viktigt, då det främsta verket som allmänt rådfrågades var kejsar Justiniani Corpus iuris civilis. Denna digra volym skulle ej blott ligga på hovrättens bord utan tillämpas i praxis som supplerande rättskälla. Emellertid använde våra främsta jurister det latinska språket ej blott i sin argumentation, i domars motivering osv., och då främst genom citat från Corpus iuris. Många av dem var dessutom ivriga och framgångsrika författare på latinska språket. Den rättsvetenskapliga litteraturen, inklusive raden av dissertationer inom juridik, avfattades under 1600-talet på latin. Så skrev Johannes Loccenius sina stora
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=