Kvinnligtronföljd decennier inträffar den helt oförutsedda situationen, att förstnämnde arvinge blir närmast tronberättigad. Skulle i ett d>dikt läge de utomlands uppvuxna och i rätt religion fostrade barnen frånkännas tronrätt? I varje fall under förutsättning att dessa barn under uppväxten gjorts någorlunda väl förtrogna med svenska förhållanden samt varit bosatta i ett land, vars kultur och samhällsförhållanden icke alltför bjärt avviker från Sveriges, synes ett jakande svar knappast förenligt med vare sig en objektiv eller en subjektiv tolkning av SO § 4. Helt allmänt kan visserligen å ena sidan framhållas, att statschefens symbolfunktion kräver en fast anknytning till de svenska förhållandena. Å andra sidan kan emellertid genmälas, att kulturutvecklingen i stort närmast kännetecknas av en vidgad internationalisering. Förlust av tronrätten kan sålunda, vad utrikes uppfostrade medlemmar av kungahuset beträffar, icke ses som en självklarhet vare sig från teoretisk-principiell eller från praktisk synpunkt. På ett i stort sett motsvarande sätt synes det förhålla sig med förlust av svenskt medborgarskap. Fallet regleras ej, finner Petrén och Ragnemalm, i SO, »men det synes logiskt att för bibehållande av arvsrätt till tronen ställa samma kvalifikationskrav som gäller för statschef enligt RF 5 kap och öb 9, 6 st». För att tronföljare skall kunna inträda som tillfällig riksföreståndare måste han eller hon uppfylla behörighetskraven i RF 5: 2, som bl a avser svenskt medborgarskap. Hänvisning lämnas till prop 1977/78: 71, s. 13 och 33.ö« Ej heller denna lösning befinnes emellertid vid ett närmare påseende helt odiskutabel. I sitt remissyttrande vill regeringsrätten —liksom ovan grundlagskommentatorn — fast sammanlänka behörighetskraven för utövande av tillfälligt riksföreståndarskap med bibehållande av tronrätt. Gentemot en dylik sammankoppling kan emellertid anföras, att den varken framgår av uttrycklig grundlag eller eljest framstår som nödvändig. Svenskt medborgarskap kan av olika skäl både förloras och återvinnas; det behöver därvidlag ingalunda röra sig om definitiva, för framtiden varaktiga förhållanden.*^- Den enda effekt som enligt min mening med nödvändighet följer av medborgarskapsförlust är, att vederbörande prins eller prinsessa måste anses »hindrad att såsom tillfällig riksföreståndare fullgöra statschefens uppgifter» (RF 5 kap. 3 §). Däremot har jag i de onekligen diffusa, nuvarande bestämmelserna i RF och SO betj^d49 Petrén och Ragnemalm, Ibid. Prop. 1977/78: 71, s. 33. Enligt lag om svenskt medborgarskap 22 juni 1950 (nr 382; se SFS 1979: 139) förloras svenskt medborgarskap antingen automatiskt (ipso jure) såsom cn följd av utländskt medborgarskapsförvärv (7 §) eller av långvarig vistelse utomlands (7 a § eller 8 §) eller genom beslut av den centrala utlänningsmyndigheten efter särskild ansökan (9 §). Möjligheterna att återvinna svenskt medborgarskap regleras I 4 § och 7 a § 4 st.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=