Kvinnligtronföljd formats med hänsyn till GRF:s statsrätt och grundläggande maktfördelningssystem, kommer även i en besvärande konflikt med bärande principer i nuvarande RF, vilket framstår som särskilt påtagligt i fråga om de upprepade anspelningarna på konungens rätt att styra riket samt dennes ställning »i regeringen».^'* Vidare kan allmänt sägas, att ingressens bibehållande på ett mindre lyckat sätt är ägnat att erinra om den retroaktivitet och det avtalsbrott som 1979 års grundlagsändring tveklöst har inneburit. Den bristande överensstämmelsen, både i sak och i form, mellan den oförändrade ingressen och den nytillkomna, efterföljande regleringen har, föga förvånansvärt, påpekats i remissyttranden bl a av justitiekanslern, högsta domstolen, regeringsrätten, Svea hovrätt och kammarkollegiet. Från ett flertal håll betonades, att det riktigaste tillvägagångssättet vore att utarbeta en helt ny SO, eftersom fråga ej vore om någon provisorisk lösning. Sålunda framhöll två ledamöter av regeringsrätten, Petrén och Meuller, att SO borde underkastas en allmän översyn, då det strede mot vanligt lagstiftningsskick att i SO dels bibehålla föreskriften om Carl XIV Johans manliga bröstarvingar oförändrade, dels införa bestämmelser om succéssionsrätt även för vissa kvinnliga bröstarvingar. Starka skäl av lagstiftningsteknisk natur talade sålunda för att SO omarbetades i sin helhet i samband med införandet av de föreslagna bestämmelserna om kvinnlig tronföljd. Det vore även av allmänt intresse, att SO som en av våra grundlagar finge en klarare och mera tidsenlig gestaltning. Vissa av de till utformningen kritiska remissinstanserna förklarade sig dock benägna att godtaga den av utredningsmannen nyttjade lagskrivningsmetoden med hänsyn till »lagstiftningens särart» (regeringsrätten) eller med beaktande av »omständigheterna» (kammarkollegiet).'*^ Påpekandena vann emellertid föga gehör hos föredragande statsrådet, som fann »övervägande skäl» tala för utredningsmannens förslag. En annan lösning, d v s en helt ny SO, skulle bl a »aktualisera överväganden och ställningstaganden i ett flertal mer eller mindre hypotetiska spörsmål». Det kunde tilläggas, att den nuvarande SO »hittills inte vållat några praktiska tolkningsproblem». Mot denna bakgrund hade föredraganden valt att förorda samma tekniska lösning som utredningsmannen. Slutligen underströks, att ingressens »rättsliga betydelse i dag givetvis är begränsad» samt att den hade kommit att till största delen innehålla uppgifter, som förlorat aktualiteten. Enligt föredragandens mening innebure sistanförda förhållande dock ej att tillräckliga skäl förelåge för att vid den aktuella revisionen göra något ingrepp i ingressen.*® Gustaf Petrén och Hans Ragnemalm, Sveriges grundlagar och tillhörande författningar med förklaringar, 12 uppl. av Robert Malmgrens Sveriges grundlagar (Uddevalla 1980) s. 365. Se närmare prop 1977/78: 71, s. 29 ff. Prop. 1977/78: 71, s. 10. 43
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=