Kvinnligtronföljd stode nämligen nästan alla, enligt gällande europeiska successionsordningar, så nära tronen att deras successionsrätt kunde bli aktuell och därmed risk för personalunion uppkomma. Betänkligheterna gjorde sig inte gällande i samma grad vid de olika formerna av kvinnlig tronföljd. Störst vore betänkligheterna mot en successionsordning, som helt ]ämställde män och kvinnor, i det att kungahuset därigenom i loppet av få släktled komme att mista varje avgränsning. luul fann därför den ordningen mest lämplig, enligt vilken kvinnan endast hade subsidiär arvsrätt till tronen.Det engelska systemet rekommenderades.^® Herlitz har tagit visst intryck av luuls responsum. Att utforma regler för kvinnlig tronföljd är, framhåller han, »en icke alldeles lätt uppgift, om man inte med hänsyn till måhända avlägsna successionsmöjligheter vill starkt beskära prinsessornas frihet att ingå äktenskap».'*^ luuls synpunkter synes ha vunnit stöd av en gallupundersökning, utvisande en betydande majoritet hos det danska folket. Enligt min mening har den rättslärdes argument avfärdats alltför lättvindigt både i den Lindellska utredningen, i riksdagsdebatten och i den till grund för vår tronföljdsändring liggande propositionen. Det torde nämligen förhålla sig så, att ju mera symbolfunktionen har kommit att skjutas i förgrunden i nutida statsrättslig diskussion om monarkens ställning och uppgifter, desto starkare framträder också intresset av att denne och konungahusets medlemmar i görligaste mån står fria från äktenskapsförbindelser med privatfamiljer och kretsar, där politikens och affärslivets lidelser svallar. Av detta och andra statsrättsliga skäl fann jag mig benägen att instämma med luul, dä denne ansåg det vara äventyrligast med en fullt kognatisk, aldrig tidigare i något land prövad tronföljdsordning. 41 VI. Kort sammanfattning samt några synpunkter på SO:s utformning Kvinnlig tronföljd av agnatisk-kognatisk typ ägde före 1979 års grundlagsrevision viss hävd i vår egen författningshistoriska utveckling, liksom den har prövats i ett flertal andra länder. Det kognatiska systemet tilllämpas i grannlandet Danmark, där det infördes 1953 efter en grundlig diskussion. En fullt kognatisk tronföljdsordning hade däremot veterligen tidigare aldrig tillämpats i någon monarki, då detta system infördes i svensk successionsrätt from 1 jan 1980. Den åren 1952—1979 härom s» SOU 1977: 5, s. 43. « SOU 1977: 5, s. 57. Herlitz, 1969 års regeringsform?, s. 32. Jfr Herlitz, a.a. s. 43.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=