Gunnar Bramstång 36 kännsamma ständer motiverats såsom en belöning, en förmån, för denne och hans hus. Av detta betraktelsesätt saknas, såvitt jag kunnat finna, varje spår i 1978-1979 års grundlagsrevision. Måhända kan dock den tanken ha föresvävat grundlagstiftaren, att en utsträckning av tronrätten — vilken form den än gåves — vore att betrakta som en förmån för monarken. c. Enligt RF:s motiv skall konungen —för att kunna fullgöra sina uppgifter som symbol också för rikets försvarskrafter —av regeringen titulärt tilläggas försvarets högsta militära grad, dvs den av fyrstjärnig general. Däremot skall, heter det, statschefen i fortsättningen sakna »formella uppgifter i förhållande till försvarsmakten».^^ I överensstämmelse med grundlagstiftarnas nyss redovisade synsätt utövar ÖB numera högsta befälet över försvarsmakten, en roll som enligt GRF § 14 tillkom konungen. En intressant och till synes obeaktad fråga i sammanhanget är emellertid, huruvida den konungen tilldelade miltära graden helt saknar realitet i formav befälsrätt eller omdylik (eventuellt i vissa situationer) skulle kunna tänkas föreligga. Att konungen konstitutionellt sett har fråntagits tidigare överbefälhavarskap behöver nämligen för ingen del betyda, att denne försvarsförvaltningsrättsligt betraktat också skulle sakna militär befälsrätt, som kan vara förenad med en viss grad utan att lön därefter behöver åtnjutas. De grundläggande bestämmelserna om värnplikten återfinnes i värnpliktslagen 30 dec 1941 (nr 967), som kompletteras av KK 29 maj 1969 (nr 379) om inskrivning och redovisning av värnpliktiga samt KK 29 maj 1969 (nr 380) om värnpliktigas tjänstgöring m.m. Enligt värnpliktslagen är svensk man värnpliktig from 18 tom47 års ålder. Värnplikt åvilar sålunda endast manliga svenska medborgare. Vid armén och flyget förekommer viss för kvinnor tillgänglig officersutbildning, som dock ej avser s k stridande befattningar. Det kan sålunda konstateras, att den militära banan f n icke står öppen för kvinnor (annat än i begränsad omfattning), vilket givetvis även var fallet, då frågan om införande av kvinnlig tronföljd aktualiserades på 1970-talet. Såväl utredningsmannen som justitieministern synes ha blundat för detta förhållande vid sina könsjämställdhetsresonemang; måhända kan förbiseendet i någon mån ha sammanhängt med förväntningar om betydelsefulla framtida förändringar på området.-® Statschefens symbolvärde samt betydelse som »kraftreserv»-^ under krig och andra svåra förhållanden har icke minst blivit erfarenhetsmässigt belagd i våra grannländer Danmark och Norge under andra världskriget. Kungl prop. 1973: 90, s. 174. Jfr det av beredningen för det fortsatta arbetet oni kvinnan i försvaret framlagda betänkandet »Kvinnan och försvarets yrken» (SOU 1977: 26). Heckscher, (tidigare) a.a., s. 28.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=