RS 11

Gunnar Bramstång föreningen och valakten utkorade ständerna Johan Baptist Julius, furste af Ponte Corvo, till kronprins under villkor att han före ankomsten till Sverige hade antagit den rena evangeliska läran samt att han undertecknade den av ständerna upprättade försäkran. »Wi tillägga äfven Hans Kongl. Höghets Ägta Manliga Bröstarfvingar rättighet, att efter Hans Kongl. Höghet intaga den Kongl. Svenska Thronen, i den ordning och på sätt, den af Oss fastställde Successions-Ordning bokstafligen innehåller och stadgar», förmäles vidare i valakten (s. 12). Enligt kronprins Carl Johans försäkran hade ständerna »jemväl ock tilllagt Wåre ägta manliga Bröstarfvingar rättighet att efter Oss intaga den Kongl. Svenska Thronen» i den ordning och på det sätt successionsordningen bokstavligen innehåller och stadgar (s 16). De i försäkran angivna skyldigheterna förband sig kronprinsen att »oryggeligen hålla och uppfylla» mot att »Svea Rikes Ständer och Innebyggare» förpliktade sig att avgiva tro- och huldhetsed till honom samt efterkomma och fullgöra densamma (s. 18). Genom SO tillförsäkrades kronprinsen Carl Johans äkta manliga bröstarvingar rätten till den svenska tronen. I § 3 stadgades dessutom: »De af Kongl. Huset af Qvinnokön och deras Efterkommande, ändock desse af Mankön äro, hafve ingen rätt till Sveriges Krona och Regering.» I den tro- och huldhetsed som svors uttalades, att ständerna genom SO hade »tillagt Hans Kongl. Höghets manliga Bröstarfvingar rättighet att, på sätt nämnde Successions-Ordning förmår och innehåller, Hans Kongl. Höghet i Regeringen efterträda» (s. 21). I olika sammanhang har Lindgren förmenat, att en successionsordning med fullt kognatisk tronföljd råkar i konflikt med ifrågavarande avtal. Hans Wachtmeister intager samma ståndpunkt i den tidigare nämnda motionen 1977/78: 925. För egen del har jag förfäktat, att en så radikal omstöpning av SO svårfrånkomligen måste betraktas som ett avtalsbrott.-- Men förtjänar det ovan anförda, avtalsrättsliga resonemanget verkligen avseende? Vad har väl ett 1810 ingånget avtal i den moderna statsrättsliga debatten att göra? Numera är det ju riksdagen som ensam bestämmer om grundlagstiftning — och för övrigt även i fråga om annan normgivning genom lag. Här rör det sig dessutom om offentlig rätt, och då kan väl rimligen icke detta gamla avtal spela nämnvärd roll? Beklagligtvis råder stundom en dylik ohistorisk, onyanserad och tillika orealistisk uppfattning omden offentliga rättens innebörd och avgränsning. Vid 1809—1810 års grundlagsriksdag ingicks mellan konung och ständer Skrivelse till regeringen 27 juli 1977 samt flerstädes i dagspressen såsom Falukuriren 1 nov. 1977, Länstidningen 23 aug. 1979, Jönköpingsposten 18 aug. 1979, Skånska Dagbladet 22 aug. 1979, Norrtelje Tidning 7 sept. 1979 samt Länstidningen 11 sept. 1979. -- Bramstång, Tronföljden och rättsstaten. Sydsvenska Dagbladet 28 okt 1979. 34

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=