33 Kvinnligtronföljd verklig likställighet könen emellan när det gällde att uppnå statschefsämbetet krävdes, att statschefen valdes och att alla röstberättigade medborgare vore valbara. För det andra har, väl att märka, kraven på kvinnlig tronföljd på allvar rests först i det för monarkins framtida fortbestånd äventyrliga läge som inträffat genom en kraftig reducering av de till tronen arvsberättigade prinsarnas antal. Sålunda synes från år 1932 icke mindre än fyra arvprinsar ha förlorat denna sin arvsrätt genom ingående av icke-furstliga äktenskap (prinsarna Lennart 1932, Sigvard 1934, Carl 1937 och Carl Johan 1946.) Då därtill arvprinsen Gustaf Adolf i sitt äktenskap erhöll fyra döttrar och en son samt en relativt kort tid efter sonens —vår nuvarande konungs —födelse omkomi en flygkatastrof 1947, var den tidigare inomhuset Bernadotte så rika tillgången på arvprinsar i det närmaste uttömd. Införandet av kvinnlig tronrätt tedde sig i detta läge ytterst angeläget i syfte att garantera monarkins fortbestånd. V. Skäl för och emot valet av viss tronföljdsordning Frågan blir i det närmast följande, vilka argument — statsrättsliga, historiska eller andra —som år 1979, då det andra och avgörande riksdagsbeslutet rörande ändringar i successionsordningen fattades, kunde befinnas förespråka respektive tala emot för det första ett bibehållande av den agnatiska ordningen, för det andra ett införande av en agnatisk-kognatisk eller, för det tredje, en kognatisk successionsordning samt för det fjärde lanserandet av ett fullt kognatiskt system. 1 a. Statsrättshistoriska aspekter kan sägas ha talat starkt till förmån för ett bibehållande av en agnatisk tronföljdsordning. Sedan Västerås arvförening 1544 har denna princip dominerat bland de i Sverige nyttjade tronföljdssystemen och de arvsföljden reglerande dokumenten. Grannlandet Norge har sedan 1814 en agnatisk tronföljd. Under Inflytande av den saliska lagen, som bl a uteslöt kvinnor från arvsrätt till jord, har en dylik ordning förekommit i Frankrike samt flerstädes på kontinenten, där den fortfarande äger bestånd i Belgien och Spanien. I Spanien hade emellertid ändringar i tronföljdsordningen aviserats, innebärande bl a arvsrätt till tronen även för kvinnor.-*’ b. Ytterligare en icke oväsentlig historisk synpunkt sammanhänger med det offentligrättsliga avtal som 1810 ingicks mellan ständerna och den utkorade kronprinsen Carl Johan. Enligt beslut av 1900 års riksdag utgavs 1902 av trycket »Constitutionsutskottets memoralier och öfriga expeditioner vid riksdagarne 1810, 1812 och 1815». Genom den där återgivna SOU 1977: 5, s. 17.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=