Gunnar Bramstång 32 Antagandet att den verkliga bakgrunden till önskemål om kvinnlig tronrätt ingalunda kan bestå I en stundom onyanserad, diffus och därigenomorealistisk jämställdhetsideologi utan snarare utgöres av en ur breda folklagers djup framsprungen uppfattning om behovet av att stärka och för framtiden bevara det monarkiska statsskicket verifieras av två skilda Iakttagelser. För det första förkunnas samstämmigt från eljest motstående men i en antimonarkistisk inställning förenade politiska läger, att spörsmålet om kvinnlig tronföljd eller ej alls icke kan betraktas som en fråga om jämställdhet mellan man och kvinna.^® I skriften »Författningsreform —nytt alternativ» (Sthlm 1963, s. 21 f) lämnar Leif Andersson, Ingvar Carlsson och Agne Gustafsson (samtliga socialdemokrater) sin syn på tronföljdsfrågan under den talande rubriken »Kvinnligtronföljd—nej!» Det heter: »Något könsligt jämlikhetsresonemang låter sig svårligen föras i detta sammanhang, då hela det monarkiska systemet innebär ett avsteg från vanliga demokratiska principer. Först när alla svenska medborgare har formell möjlighet att kunna bli innehavare av statschefsämbetet blir jämlikhetsargumentet av något värde. Det är självklart, att full likställighet mellan könen bör råda, om statschefen väljs enligt demokratiska regler. Förslaget om kvinnlig tronföljd, som en minoritet inom utredningen vill införa, har somenda syfte att stärka det monarkiska systemet genom att minska risken för att kungahuset utslocknar. För dem, som inte mer än nödvändigt vill förlänga det monarkiska statsskicket, måste förslaget om kvinnlig tronföljd bestämt avvisas». (Kurs här.) Som skäl för kvinnlig tronföljd hade, framhöll föredragande departementschefen 1973, åberopats principen om jämställdhet mellan könen. Likställdhet mellan prinsar och prinsessor beträffande tronföljden kunde emellertid enligt dennes mening knappast anses äga något förnuftigt samband med den demokratiskt betydelsefulla frågan om män och kvinnor i arbetslivet och samhället i övrigt.^^ Regeringens förslag i propositionen 1977/78:71 hade, framhöll i motion (1977/ 78: 228) Lars "Werner mfl, framställts helt falskt som en åtgärd syftande till jämlikhet mellan man och kvinna. Regeringen låtsades här angripa kvinnodiskrimineringen med en åtgärd, vars innersta syfte vore att bevara den odemokratiska monarkin. Förslaget avsåge, uttalade i motion 1977/78: 215 Rolf Hagel och Alf Lövenborg (apk) att främja likställighet mellan könen. Den likställigheten bleve när det gällde statschefsämbetet oerhört blygsam, den begränsades till endast en familjs barn. För att befrämja Jfr prop 1977/78: 71 s. 27 f. med remissyttranden i denna riktning från bl.a. Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och folkpartiets ungdomsförbund. Se ytterligare motion 1977/78: 228 av Lars Werner m.fl. ledamöter av vpk. »» Prop 1973: 90, s. 175.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=