Kvinnligtronföljd Fråga är emellertid, huruvida jämställdhetsaspekten har varit nödvändig eller i varje fall, sakligt betraktat, nyttig för debatten omkvinnlig tronföljd eller om det vid ett närmare påseende snarare befinnes förhålla sig så, att denna ideologi varit ägnad att grumla och snedvrida frågeställningarna. Till att börja med torde kunna konstateras, att diskussionen om önskvärdheten av en reviderad SOmycket väl kunnat föras utan större hänsynstagande till den allmänna könsjämställdhetsdebatten, och detta oavsett om tyngdpunkten lägges på teoretiska eller mera praktiskt inriktade överväganden. Låt oss först betrakta spörsmålet från statsrättslig synpunkt! Var det med hänsyn till nuvarande RF:s tidigare berörda jämställdhetsstadganden och förbud mot könsdiskriminering påkallat att införa kvinnlig tronföljd överhuvudtaget eller någon viss formdärav? Svaret blir obetingat nej. Från statsrättslig synpunkt stod det helt fritt att (åtminstone tillsvidare) behålla den agnatiska tronföljden i SO eller utbyta systemet mot en kognatisk tronföljd sådan som exempelvis den i Danmark praktiserade eller slutligen införa en fullt kognatisk, hittills oprövadsådan. Endast genom en i görligaste mån allsidig undersökning, där de i sammanhanget relevanta teoretiska och praktiska problemen noga beaktas samt skälen för och emot de olika tänkbara systemen väges mot varandra, torde den ur olika synvinklar lämpligaste lösningen stå att finna. Från den nyss angivna utgångspunkten kan anföras svårfrånkomllga dubier mot en stundomtill synes väl ensidig fixering vid könsjämställdhetsideologin. Visst må det väl kunna anses förhålla sig så —som utredningsmannen Lindell också påpekar — att »den fulla jämställdheten mellan könen är i vår tid och i vårt samhälle en fundamental princip av högsta ordningen».^** För Lindell väger emellertid enligt min uppfattning de motstående, av honom själv delvis uppmärksammade argumenten alltför lätt, sedan väl denna s k fundamentalprincip fastslagits. Motsvarande kritik kan riktas mot föredragande statsrådets resonemang och ställningstaganden i propositionen om kvinnlig tronföljd. En viss förvåning drabbar onekligen läsaren då det reservationslöst förfäktas, att »rättslig jämställdhet mellan män och kvinnor sedan länge råder när det gäller tillträde till statliga befattningar», varför det tedde sig »följdriktigt och naturligt att jämställdhet nu införs i fråga om arvsrätt till tronen».^' Riktigt så väl förhöll det sig tyvärr inte då propositionen avgavs —och gör ej heller numera. Då likaberättigande till statliga ämbeten för män och kvinnor 1925 proklamerades, försågs huvudregeln med en del undantag. Viss diskrepans råder fortfarande, och detta dessvärre på ett område, där monarkens roll av ålder har ägt betydelse. Fiärtill gives anledning att återkomma. 31 SOU 1977: 5, s. 45. Prop 1977/78: 71, s. 8.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=