Kvinnlig tronföljd manliga syskon) såsom varande bäst förenlig med svensk tradition. Denna successionsform tillämpades även i England, Danmark och Grekland, medan den fullt kognatiska tronföljden icke förekommit i någon stat (1968 1:636 och 11:511). Motionerna upprepades vid 1970 års riksdag (1:540 och II: 636). Vid senare riksdagar kom emellertid det fullt kognatiska systemets förespråkare att klart dominera. Även moderaternas partimotioner vid 1973 (nr 1873) och 1974 (nr 261) års riksdag präglades av anslutning till tanken på en fullt kognatisk tronföljd. En viss omsvängning hade tvivelsutan ägt rum, sannolikt under inflytande av de övriga borgerliga partiernas sympati för total jämställdhet mellan könen. En av Hans Wachtmeister (m) med anledning av propositionen om kvinnlig tronföljd (1977/78: 71) avgiven motion (1977/78: 925) kan emellertid sägas vara ägnad att i någon mån återställa balansen; i varje fall om ett kvalitativt synsätt anlägges. Wachtmeisters motion behandlar nämligen, icke minst från historisk synpunkt, ämnesområdet relativt grundligt, varom ytterligare i det följande. Fyra erinringar riktades emot propositionen, nämligen att fullt kognatisk tronföljd vore stridande mot det år 1810 ingångna avtalet mellan huset Bernadottes stamfader och ständerna, att retroaktiv grundlagstiftning vore helt främmande för vårt samhälles rättsprinciper, att jämställdhet ej kunde åberopas i fråga om en ärftlig monarki med förstfödslorätt samt att fullt kognatisk tronföljd kunde få orimliga konsekvenser. Författningsutredningen fann i motiven till förslaget till ny regeringsform(SOU 1963: 17, s. 135), att uppdraget icke omfattat principfrågan om monarki eller republik och att förslaget därför borde framläggas utan diskussion av statsformen. Ej heller gick utredningen in på de med tronföljden sammanhängande frågorna. I ett särskilt yttrande (SOU 1963: 16, s. 58) anförde emellertid tre ledamöter, att det oavsett frågan om stasformen syntes oförsvarligt att bibehålla könsstreck vid tillsättande av statschefsposten, varför kvinnlig tronföljd borde införas. Den första motionen om kvinnlig tronföljd rönte ett tämligen positivt mottagande av 1952 års konstitutionsutskott, som uttalade, att det förtjänade »övervägas, huruvida gällande grundlagsbud, somutesluta kvinnlig tronföljd, och som icke heller, då konungahuset utslocknat på manliga linjen, medgiva att regerande drottning väljes, under nuvarande förhållanden kunna anses tillfredsställande» (KU 1952/19). Utskottet förutsatte, att regeringen hade uppmärksamheten riktad på frågan och att erforderliga initiativ toges. Med anledning av remitterade motioner omkvinnlig tronföljd hänvisade senare konstitutionsutskott i sina utlåtanden till pågående överväganden rörande författningsfrågani stort samt avstyrkte —med täta reservationer 29
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=