RS 11

Gunnar Bramstång 28 III. Riksdagsinitiativ rörande kvinnlig tronföljd 1952—1977 Under en 25-årsperiod från och med 1952 (1952 II: 320, av herr Hastad, h, och fru Gärde-Widemar, fp) har från borgerligt håll väckts åtskilliga riksdagsmotioner angående kvinnlig tronföljd, stundom åtföljda av en livlig debatt i riksdag och press. Först vid 1975 års riksmöte ledde dessa strävanden till ett konkret resultat, i det att riksdagen genom skrivelse till regeringen (1975/76: 1) anhöll om utredning och förslag i ämnet. Sedermera tillkallades såsom särskild sakkunnig f d landshövdingen i Hallands län Ingvar Lindell, somi januari 1977 avgav betänkandet »Kvinnlig tronföljd» (SOU 1977:5). Utredningsmannen — tidigare justitieminister i socialdemokratisk ministär 1957—1959 — anslöt sig »tveklöst» till en fullt kognatisk tronföljdsordning. Frågan huruvida en så fast position efter grundliga och någorlunda allsidiga överväganden verkligen kan befinnas fullt övertygande och objektivt hållbar torde något belysas av den senare framställningen. Det kan förutskickas, att diskussionens vågor gått tämligen höga. Av visst intresse är spörsmålet, när tanken på en dylik, för vår tidigare statsrättshistoria helt främmande lösning i sammanhanget först väcktes. Åtskilliga av de i det närmast föregående antydda riksdagsmotionerna förefaller nämligen mer eller mindre svävande, då det gäller att närmare bestämma utformningen av en önskvärd kvinnlig tronföljd. Observeras bör emellertid, att Fredrika Bremer-förbundet i remissyttrande över författningsutredningens 1963 avgivna betänkande (SOU 1963: 16) preciserade sina önskemål om kvinnlig tronföljd till att avse full likställighet mellan syskon, oberoende av kön och enligt primogeniturprincipen.^^ Samma år deklarerade i en debattskrift dåvarande ordföranden i Högerpartiets riksorganisation, att en tronföljd, som innebure full likställighet mellan könen, vore realistisk och önskvärd.Vid 1964 års riksdag synes denna åskådning ha anammats i ett flertal motioner, bl a i en partimotion (11:467) av Gunnar Heckscher mfl (h), varest framhölls principen om likställighet mellan man och kvinna samt föreslogs »ren primogenitor, så att äldre syskon oavsett kön äger företräde framför yngre». I en högermotion vid 1966 års riksdag (I: 360 av Yngve Holmberg och Ivar Virgin) framställdes icke något uttryckligt önskemål om ren primogenitur; ej heller i en likalydande motion av samma riksdagsledamöter vid 1967 års riksdag (I: 253). Inställningen förefaller sålunda att ha svängt något inomhögerpartiet vad den fullt kognatiska tronföljdsordningen beträffar. I överensstämmelse härmed motionerade nämligen vid 1968 års riksdag herrar Holmberg och Bohman (båda h) för en kognatisk tronföljd (dvs med företräde för 1» SOU 1965: 2, s. S8. Gunnar Heckscher, Trygga folkstyret! (Sthlm 1963) s. 29 f.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=