Gunnar Bramstång 22 med kognatisk arvsförmedlingsrätt, i det att kvinnan får förmedla arvsrätten till sina söner men ej själv bestiga tronen. Kvinnor är med detta system blott i stånd att vidarebefordra arvsrätten från sin fader till de manliga avkomlingarna. Ytterligare bör nämnas agnatisk tronföljd med agnatisk-kognatisk arvsförmedlingsrätt. Denna sista gruppbeteckning innebär, att kvinna icke får bestiga tronen men väl förmedla arvsrätten till sina söner, då dynastin ej längre har någon man som genom man härstammar från stamfadern. Från den närmast föregående varianten skiljer sig den sista därigenom, att samtliga arvsberättigade män inom ätten av en eller annan anledning måste vara ur räkningen, innan turen kommer till kvinnornas söner. Detaljbestämmelser kan avgöra, vilken kvinna som först blir aktuell vid förmedlingen av tronrätten. IL Denhistoriska utvecklingeni vårt land^ Under medeltiden var Sverige ett valrike i enlighet med den redan i vissa landskapslagars konungabalkar uttryckta och sedemera i Landslagens konungabalk kap 3 formulerade principen »Nu xr till konungs riket Swerike konunger vasliande oc ey jerffuande». Regeln omett fritt konungaval modifierades dock så till vida, att helst en av »konungasynom» skulle utses. Nära till hands låg från denna utgångspunkt den åskådningen, att kronan i själva verket innehades med ärftlig rätt och att valet endast innebar ett slags bekräftelse på denna rätt —en åskådning, som vid upprepade tillfällen framträdde, men ej förmådde tränga igenom. Konungavalen föregreps även därigenom, att länsinnehavare under en konungs livstid förband sig att efter hans död hålla sina län en tilltänkt tronföljare till handa (slottsloven ställdes på denne).® Två kvinnor har under denna tid innehaft regentskap, nämligen hertiginnan Ingeborg Håkansdotter 1319—1322 för den minderårige sonen konung Magnus Erikssons räkning, samt unionsdrottningen Margareta, dotter till konung Valdemar Atterdag och förmäld med den år 1380 avlidne norske konungen Håkan Magnusson, som från 1362 tillika var konung i Sverige såsom sin fader Magnus Erikssons medregent. Titeln drottning av Sverige kunde Margareta endast bära efter sin make; hon ombads 1389 av svenska herremän att bliva Sveriges »fullmäktiga fru och rätta husbonde» samt ® Allmänt må för en fylligare historik hänvisas till framställningarna hos Ossian Berger, Om arfsrätten till Sveriges och Norges riken, akad avh (Upsala 1877) samt Karl Vilh Vikt Key-Äberg, Om konunga- och tronföljareval, akad avh (Upsala 1888). * Nils Herlitz, Grunddragen av det svenska statsskickets historia, (3 uppl. Sthlm 1946), s. 20 f., varest även behandlas tillvägagångssättet vid konungaval. I denna valförsamling kan skönjas embryot till en för riket gemensam, för olika landsdelar och befolkningsskikt utsedd representation, en riksdag.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=