Georg Stiernhielmsomlatinpoet valsmotivet som i högsta grad påminner om Stiernhielms dikt, och det är hos Silius Italiens (kring år 70 e.Kr.) i hans stora diktverk om Hannibalskriget, Punica. I 15:e sången (15:18—120) skildrar Silius Italiens Scipios val mellan just Voluptas och Virtus, och att detta varit en av Stiernhielms källor har man länge känt till. Sin förtrogenhet med Silius italieus och just 15:e sången av Punica röjer Stiernhielmf.ö. i sin gravskrift över fältherren Lars Kagg, som finns till beskådande i Floda kyrka i Södermanland: de tre första versraderna i gravskriften är ordagrant övertagna från Silius Italieus 15: 98—100.-® Men när nu Silius Italieus själv inte talar om Herkules i sin behandling av vägvalsmotivet, har man då rätt att anta att just Herkules har föresvävat Stiernhielm redan här i hans äldsta dikt? Att Stiernhielm i det svenska diktverket om Hercules har varit beroende bl.a. av antika källor som uttryckligen nämner Herkules vid skiljevägen, är ställt utom varje tvivel.-® Men tydligen har Stiernhielm faktiskt haft Herkules i tankarna redan 1624. Hjalmar Lindroth och efter honomBernt Olsson har fäst uppmärksamheten på en anteckning av Stiernhielm, där han hänvisar till Silius Italieus, sång 15, nämligen »Disputationem Virtutis et Voluptatis circa Herculem», dvs. den strid Virtus och Voluptas utkämpar om Herkules.®® Stiernhielm har alltså glömt att striden i fråga gällde Scipio. Det finns också ett annat argument för att Stiernhielm redan i sin allra äldsta dikt har tänkt på just Herkules. Till alla de källor som flitiga Stiernhielmsforskare har identifierat kan här nämligen läggas ytterligare en, och det är filosofen och tragedidiktaren Seneca. Seneca har bland sina tragedier åtminstone en som handlar om Herkules — nämligen Hercules furens, den rasande Herkules.®^ Det kuriösa är nu att verserna 692—694 i den tragedien nästan ordagrant återges i verserna 44—49 i den stiernhielmska dikten (det blir fler versrader hos Stiernhielm som skriver på jambisk dimeter än hos Seneca som här använder jambisk trimeter). I sin äldsta dikt, som handlar om vägvalsmotivet, nämner alltså Stiernhielm visserligen inte Herkules, men han citerar några versrader ur ett diktverk som handlar uteslutande omHerkules: det är som om Stiernhielm skulle ha satt en stämpel pä dikten och klargjort vad den egentligen handlar om. Det kan i detta sammanhang erinras om att Carl Ivar Ståhle i sin stora bok om Vers och språk i Vasatidens och stormaktstidens svenska diktning 17 Olsson, a.a., s. 250. Jfr ovan not 23. Se Olsson, a.a., s. 84 ff. Olsson, a.a., s. 94. Att också tragedien Hercules Oetaeus är ett verk av Seneca, kan numera anses mindre sannolikt. Se Bertil Axelson, Korruptelenkult. Studien zur Textkritik der unechten Seneca-Tragödie Hercules Oetaeus. (Kungl. Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund. Scripta minora 1964—1965; 3.) Lund 1967.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=