Gösta Åqvist 1.Hjälmaren, Mälaren och Saltsjön samt Eskilstunaån, II.Vättern, Motala ström, Bråviken, III.Vänern med Trollhättan till Saltsjön dvs nuvarande Göta älv. 220 2. De tre strömmarna varvid I. säges: »—tillagde kronan —göra kronan ränta därav.» om II. säges: »— vara kronans enskilda ägor —göra kronan därav ränta.» om III. säges: »—lyda Sveriges krona till — göra kronan därav ränta.» om 3. För huvudfisken i norrländska och finska strömmar 4. samt för fisken vid huvudskären i svenska och finska skärgårdarna skall erläggas ränta till kronan. 5. Stubbejord och ej bebyggt land, som ej kan visas tillhöra någon enskild med äganderätt, tillhör kronan. 6. En allmän jordasyn skall hållas över hela riket. Mälarlandskapen taxeras till markland och öresland och den årliga skatten bestämmes. 7. Vissa väsentliga jordbruksmått specifiseras och definieras, liksom hur utsädet skall räknas på ytenheten. 8. Götalandskapen taxeras till sjättingar, åttingar och tolftingar och skatten bestämmes efter jordens godhet. Åttingen jämföres med marklandet och det räknas femöresland på en åtting. Av den lämnade redogörelsen torde ha framgått att dokumentets bestämmelser på en mängd väsentliga områden, särskilt på fastighetsrättens, kommit att utöva ett avgörande inflytande på rättsutvecklingen i vårt land ända fram till våra dagar. Detta är så mycket märkligare som vi vid den tidpunkt när herredagen skulle ha hållits inte hade någon för hela riket gällande rättsordning. Att dokumentets principer i flera hänseenden bidragit till den svenska statens uppbyggnad och konsolidering synes dock var fullt klart. I stället för de hårda och nedsättande omdömen som fällts om dessa dokument av Styffe och efter honomav de historiker, som uttalat sig i ämnet, borde kunna erkännas att dokumenten präglas av ett inteobetydligt drag av rationalitet och att de på ett klart sätt passar in i tidssammanhanget. Från vissa håll har också erkänts att det onekligen ger uttryck för inom rättsväsendet vid denna tid rådande uppfattningar och stämningar. Naturligtvis utgör detta inte något som helst argument för att dokumenten är äkta i den meningen att de bevisar att år 1282 hållits ett herremöte vid vilket de i dokumenten angivna åtgärderna blivit vidtagna till Magnus Ladulås’ favör. Att viktiga handlingar förkommit under medel-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=