Gösta Åqvist Därmed hade Magnus tillvällat sig lagstiftningsrätten i sådana fall, där lag saknades och därmed övertagit den mycket viktiga roll som landskapet hittills innehaft ifråga omlagstiftningsrätten. Som redan angivits är Skenningestadgan formell i det avseendet att den är stiftad med rådet och avfattad skriftligen samt att den skulle lysas för menigheten. Redan dessa formuleringar ger vid handen att det måhända inte var uteslutet att stadgor muntligen kunde ges laga kraft fram till denna tid. Det kan naturligtvis vara farligt att pressa tolkningen så hårt och vill man inte det så står rådets medverkan vid lagstiftning som en viss garanti för att sådan blivit ordentligt ventilerad och godkänd av en notabelförsamling, somalltid innehöll ett antal biskopar och lagmän. Man kan emellertid gå ännu några år tillbaka i tiden. Den omdatering av Alsnö stadga somägt rum genomJägerstad har förskjutit tidpunkten för denna stadgas antagande till år 1280 i stället för år 1285, som tidigare antagits. Alsnö stadga innehåller ingenting om rådet men den har berättelsen om medverkan av många stormän i följande form: —warn witSxr mangir arllikir m^cn. oc gawu peer ia til. oc sworo at per sculdu hanee haldee. oc steerkice meed alt peet per gatu. Det finns emellertid stadganden i UL, SdmL och VmL, som klart uttala att rådet medverkat. Sålunda innehåller UL KpB 9 pr i Holmbäck— Wesséns tolkning till nusvenska ifråga omgästning och rättare: —då närvarande voro de flesta av de hästa, som voro i hans råd, och många andra goda män, SdmL KpB 10: —i närvaro av de främsta och kunnigaste, som voro i hans råd, och med råd och samtycke av de flesta av de bästa, som voro i hans rike, VmL KpB 12: —då närvarande voro de flesta av de bästa, som voro i hans råd, och många andra goda män. Härav framgår att rådet fanns vid tidpunkten för Alsnö stadga och eftersom denna tidpunkt numera är tillbakaflyttad till 1280, bör WestMANS uttalande »att något råd inte funnits år 1280» nu betraktas som passerat. Tveksamheten hos forskningen när det gällde uppror mot sittande kung har emellertid varit påtaglig och det har till och med ifrågasatts om man inte vore tvungen att förutsätta tillvaron av en särskild åt politiska brott ägnad kunglig stadga, likartad den som kom till stånd i Alsnö 1280 och Skenninge 1284.^”^ Ingen sådan lagstiftning förelåg emellertid vid denna Jägerstad, H., Hovdag och råd under äldre medeltid, Lund, 1948, s. 82—87. Westman, Svenska rådets historia, s. 114. Hjärne, Herredråp och avog sköld i Fornsvenska lagstadganden s. 87 med hänvisning till Holmbäck—Wessén, SLL, tredje serien, s. 201 och not 236. 218 99 100 101
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=