Birger Bergh 14 ansluter sig till raden av latinska renässanspoeter som påminner folk om att de har en möjlighet att rädda sitt namn undan glömskan om de engagerar någon skald som besjunger deras bragder. »Ni som menar att ni måste vinna ära genom gruvlig död, kom ihåg att vörda muserna och musernas präster», heter det bl.a. i dikten, som mer och mer antar formen av en annons eller en reklamaffisch. Temat är, som sagt, vanligt i humanistpoesien. Bakom sådana formuleringar ekar naturligtvis ytterst Horatius’ ord om att det »funnits många tappra män före Agamemnon» —det är bara det att de inte har haft någon Homeros eller någon annan skald somhar räddat deras namn till eftervärlden.-^ 12. Jag övergår då till att behandla de dikter som har tryckts redan under Stiernhielms livstid. Det gäller inte mer än sju dikter, och det bör kanske i tydlighetens intresse preciseras att det utöver dessa sju bara finns ytterligare två nummer i Bernt Olssons edition som tidigare har varit tryckta, nämligen dels segertrofén med anledning av slaget vid Femern, dels epitafiet över Vendela Skytte, somnämnts tidigare. Av dessa sju dikter har inte mindre än fem tillkommit i samband med att vänner till Stiernhielm disputerat eller promoverats. Disputationsdikterna har också på tidens vanliga sätt tryckts i dissertationerna i fråga. Till dessa fem kommer en helt kort dikt (nr. XV) som står som avslutning till ett av Stiernhielms prosaarbeten. Man måste finna det anmärkningsvärt att nästan samtliga av Stiernhielms tryckta, och samtidigt mest genomarbetade, latindikter har s.a.s. ingått i ett konventionellt mönster, eller varit en del i ett samhälleligt ritual, och detta ger oss en påminnelse om att dikten under tidigare skeden på ett helt annat sätt än nu har haft just socialt välidentifierade funktioner. Normalt har alltså Stiernhielm behövt någon mer eller mindre konventionell anledning att publicera sina latinska dikter. Den sjunde dikten i gruppen (nr. XXIII) faller något ur ramen. Det är det s.k. Idyllion Anacreonticum, som är en hyllning till Stiernhielms vänner Daniel Behmer och JoachimSchyttehielmsomtack för den hjälp de hade gett honomi en besvärlig situation. Också i ett annat avseende är de tryckta dikterna anmärkningsvärda, nämligen med hänsyn till sin form. I sina otryckta dikter använder Stiernhielmnästan uteslutande daktylisk vers, dvs. hexametrar som ofta varieras med pentametrar (elegiska distika) och någon gång med jamber, som vi har sett. I de tryckta dikterna däremot är förhållandet det rakt motsatta. ** Horatius, Carm. 4, 9, 25 f. vixere fortes ante Agamemnona multl. 22 Nr. I, V, IX, XI och XII.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=