Gösta Åqvist landskapens vatten finns bestämmelser om rop och rep.~~ Rätteligen skulle därför Eskilstunaån inte behöft något särskilt omnämnande, såvida nu inte detta skett för strömfallets skull. Det är uppenbarligen det strömmande och därmed kraftalstrande vattnet som föranlett en särskild reglering av dessa tre vattenområden. Det föreskrives nämligen att de som där har kvarnar eller fiskerier skall utgöra ränta till kronan. Så stadgas också i avsnittet om alla norrländska och finska »Strömmer thett som hufuudtfiske är, både medh lax, åål, siik och ijd», liksomom alla huvudskär såväl på svenska sompå finska sidan. Det kan emellertid konstateras att det är ifråga om vattenrätten som kronan har haft svårast att hävda sina intressen. Själva ordet ktmgsådra, som sedermera blivit den allmänna beteckningen för kronans intressen i vattendragen, finns inte i Helgeandsholmsdokumenten. Inte heller finns någon antydan omnågon konungstreding eller någon på annat sätt angiven kvotdel som tillerkänner kronan någon rätt. De föreskrifter om öppet vatten i landskapslagarna, som endast finns för Svealand, är givna i allmänhetens intresse för fiskets skull och för möjligheten för farkoster att komma fram. Endast när fråga är om ledungsskeppen kan man tala om ett kungens intresse sombefälhavare för ledungsflottan. Den undersökning, somWestman företagit omkungsådran i den svenska rätten under medeltiden,’^ ger också vid handen att någon äganderätt för kronan till tredjedelen av marken under det strömmande vattnet inte har inrymts av de domstolar, som har haft anledning yttra sig i denna fråga. Däremot har kronan som privat jordägare och som innehavare av tredjedelen av allmänningarna enligt Magnus Erikssons Landslag och enligt Kristoffers Landslag kunnat hävda viss rätt till det strömmande vattnet."^ Westman visar genomatt gå igenomdomstolsavgörandena för de kvarnställen och fisken, som varit föremål för prövning, att domstolarna inte alls tillagt kronan någon äganderätt. I den senare versionen göres ett klart undantag för »Byarnes sielfägor», varmed torde förstås fisken under enskild äganderätt. I de uppräknade vattnen är det inte fråga om att rubba den etablerade äganderätten utan helt enkelt ett krav på att en tredjedel av vattnet skall hållas fritt från fiskeredskap för att möjliggöra vattendragets nyttjande som färdled och möjliggöra fiskens fria gång. Den »regalrätt» det här rör sig om, innebär alltså att de stora sjöarna och de 208 Om ro/j och rep närmare utfört hos Åqvist, G., Reflexioner kring Rodenproblemet s. 138 i Rättshistoriska studier, sjunde bandet (Skrifter utgivna av Institutet för rättshistorisk forskning, grundat av Gustav och Carin Olin, Lund 1982). Westmans arbeten på detta område är »Aktsamling till kungsådreinstitutets historia» 1920 samt »Kungsådran i den svenska rätten under medeltiden» (Uppsala Universitets Årsskrift 1927: 2). MELL R 5, KrLL R 4.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=