Till den svenska regalrättenshistoria 205 menar att av olika pålagor är denna »den sista som ett fritt folk underkastar sig» och menar att i landskapslagarna inte finns ringaste spår till något sådant. Först med borgbyggandet skulle dagsverksskyldighet ha införts och detta skulle vara förlagt snarare till 1300-talet. Man får dock inte förbise att det fanns andra byggen än borgar som krävde dagsverken. Hit kan i första hand räknas kyrkobyggen och brobyggen. Skulle man anse att kyrkobyggandet inte var en kunglig pålaga eller gärd utan en sockensamfällighetens ensak, så är det dock synnerligen svårt att dit hänföra även brobyggandet. I UL B 23: 1 anges att länsmannen skall fara till tings och påbjuda brobygge samt i B 23: 2 att konungen är målsägande. Enligt SdmL B 24: 2 skall länsmannen hålla konungssyn om vissa broar, vilket i varje fall måste innebära att det är ett allmänt intresse att de hållas i stånd. I HL B 18 pr anges konungen som målsägande vid försummat brounderhåll. Det är därför synnerligen svårt att förstå Styffes generella invändning mot dagsverken som en pålaga. Det enda sätt på vilket vissa allmänna arbeten kunde utföras var givetvis genom dagsverken, som inte kunde betraktas som något förnedrande, i all synnerhet som de kunde utföras av anställt folk. Det kan vidare frågas varför det skulle vara mer förnedrande att utföra dagsverken som skattepålaga än som avrad till annan bonde eller kyrkan. Enligt ögL B 9 pr utgick som laga avrad bl.a. två dagsverken, ett om våren och ett omhösten. Utan att vi känna något stadgande därom så måste byggandet och underhållet av ledungsskeppen innebära utförande av vissa dagsverken. 3. Såsom allmän invändning mot dokumentens bestämmelser om skattläggning efter markland och öresland anför Styffe att sådan var känd frän andra handlingar före 1282. Detta är mycket möjligt men å andra sidan vet vi inte om denna skattläggning var genomförd över hela riket, över huvud taget är vår kännedom om när beskattningen av jord i vårt land genomfördes synnerligen ofullständig och forskningens uppfattning härom mycket varierande. Det är därför omöjligt att ur denna synpunkt underkänna Helgeandsholmsdokumentens uppgifter. Om de stående skatternas uppkomst och genomförande i Sverige har stått mycken diskussion alltsedan Styffe offentliggjorde sin inställning till Helgeandsholmsdokumentens uppgifter om jordsynen och rannsakningen. Det centrala spörsmålet är i detta fall om den omläggning av beskattningen, som otvivelaktigt ägt rum, har skett under 1100-talet eller under 1200-talet och i senare fallet, mer preciserat, efter århundradets mitt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=