Till den svenska regalrättenshistoria 203 BÄCK—Wesséns återgivande till nusvenska felaktigt återges med tunnor, men där otvivelaktigt det större måttet tön åsyftas, något som Dovring riktigt iakttagit. Insattes i stället för tunnor i texten tön, där varje tön är lika med 3 tunnor, så får uppställningen ovan följande utseende: för Svealand för Götaland 1 åtting Utsäde 5 tunnor Skörd Härifrån avgår avsättning till utsäde avrad eller skatt 5 öresland Utsäde 5 tunnor Skörd Härifrån avgår avsättning till utsäde avrad eller skatt 5/6X3 pund=2 h pund å 4 tunnor=10 30 tunnor 30 tunnor 5 5 91 99 2—4 tön=6—12 99 tionde 3 99 99 tionde 3 14—20 10—16 99 99 Återstår eller i genomsnitt 18 99 99 Återstår 13 12 99 99 Behållningen för götalandskapen blir sålunda 13 tunnor pr åtting och för svealandskapen 12 tunnor för 5 öresland. Om en överensstämmelse varit åsyftad skulle man med andra ord ha kommit till ett resultat som förde de bägge landsdelarna mycket nära varandra. Räknar man vidare åttonde kornet, något som antydes av Styffe blir resultatet följande: för Götaland för Svealand 5 öresland 1 åtting Utsäde 5 tunnor Skörd Härifrån avgår avsättning till utsäde avrad eller skatt Utsäde 5 tunnor Skörd Härifrån avgår avsättning till utsäde avrad eller skatt 2 2 pund å 4 tunnor=10 40 tunnor 40 tunnor 5 5 99 99 2—4 tön=6—12 99 99 tionde tionde 4 4 99 99 19 15—21 19—25 99 99 Återstår eller i genomsnitt Återstår 21 99 99 22 99 Till detta kommer enligt ögL B 9 pr ett nötkreatur för sex års gröda av var attung samt ett dagsverke omvåren och ett omhösten. Vill man driva jämförelsen vidare finner man att mot de 2 dagsverken enligt ÖgL B 9 pr svarar 2 i dagsverken enligt ovan i Svealand; mot götalandsbondens nöt vart sjätte år, som brukar värderas till en mark eller 1 öre varje år skall ställas svealandsbondens 5 öre, medan det gamla fåret inte har sin motsvarighet i Götaland och husshästarna inte heller 14
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=