Gösta åqvist 202 tunnlandet ungefär beräknas till å hektar så är utsädet pr hektar ca 165 kg eller ungefär detsamma som idag. Man kan naturligtvis inte räkna med att skördarna under medeltiden gav dagens kvantiteter, som anses vara 20 gånger utsädet. Styffe själv räknar med sjätte kornet och resultatet blir då följande: för Götaland 1 åtting Utsäde 5 tunnor Skörd Härifrån avgår avsättning till utsäde avrad eller skatt tionde för Svealand 5 öresland Utsäde 5 tunnor Skörd Härifrån avgår avsättning till utsäde avrad eller skatt 30 tunnor 30 tunnor 5 tunnor 5 tunnor 2— 4 55 5/6X3 pund=2 1 pund 3 55 å 4 tunnor =10 tunnor 10—12 18—20 55 tionde 3 Återstår eller i genomsnitt 55 55 19 18 55 55 Återstår Vid beräkningen för Svealand har uppgifterna som avser 6 öresland omräknats till 5 öresland för att motsvara 1 åtting. Man får då 5/6 ggr 3 pund=2|- pund=10 tunnor, 5/6 X 4 örtug=3 örtug, 5/6 X 6 öre=5 öre, 5/6 X 4 hästar =3 3 hästar, 5/6 X 3 dagsverken=2 i dagsverken. Det är emellertid uppenbart att skillnaden mellan götalandskapens och svealandskapens behållning är alltför stor för att vara rimlig. Vid närmare granskning finner man också att ett uppenbart fel ligger i att man i texten har blandat samman tunnor och tön. Detta framgår omedelbart av textens ord: Så att vtaff huar åttingh skulle vtgiöres 2, 3 eller 4 tunner Spannemåll ejther som Jordenn hafuer waritt godh thill. Oc vdj huar tön skulle wara 3 tunner. Förut har inte varit tal om tön, varför likheten med ett visst antal tunnor kommer fullständigt omotiverat. Hade det däremot före ordet Spannemåll stått 2, 3 eller 4 tön, så hade återgivningen till antal tunnor varit helt på sin plats. Det avgörande beviset på detta påståendes riktighet levereras dock av en götalandslagtext, nämligen ögL B 9, som i Schlyters edition har följande lydelse: p^et ^r lagha afrcepe. fiure pyni korns, där pyni~^ i HolmSamma förbiseende gör sig egendomligt nog Schlyter skyldig till. SSGL Ordbok, s. 760, s.v. pyn, liksom Holmback—Wessén, SGL, Första serien, östgötalagen, s. 205: fyra tunnor säd — —{fiure pyni korns). Riktig översättning ha däremot Södervall, K. F., Ordbok öfver svenska medeltidsspråket. Lund 1891—1900, andra bandet, s. 756 s.v. pyn, samt FIildebrand, FI., Sveriges medeltid I, s. 253, ävensom Dovring, F., Attungen och marklandet, Lund 1947, s. 118. 12 55
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=