Till den svenska regalrättenshistoria 201 tydligen ägde rum i Norrland. I stället för att kritisera Helgeandsholmsbeslutets måttbestämmelser som »oefterrättliga» bör man se dem som ett försök att få en viss likformighet över landet, låt vara att man kanske inte lyckades särskilt väl med detta. Man må dock vara på det klara med att under medeltiden och långt fram ända in i vår tid har det funnits mängder av lokala varianter för mått, vikt och värde, vilket självfallet gjort det mycket vanskligt att få något enhetligt system till stånd. Med denna allmänna bakgrund i ständig åtanke skall undersökningen av de lämnade kvantitativa uppgifterna genomgås. Härvid kan lämpligen början göras med bestämmelserna om vikt. Det förefaller som om man sökt sammanjämka rymdmått och viktmått. Kannan har otvivelaktigt betraktats som ett rymdmått men nu anges i den äldre versionen att varje tunna skall hålla 52 kannor, där varje kanna råg väger 5 marker eller markpund medan i den yngre en kanna råg väger 4 marker. Omedelbart därefter anges att en tunna råg väger tolv lispund och pä lispundet går i regel 20 markpund. Vid kannberäkningen får man alltså enligt den äldre versionen 52 ggr 5 marker eller 260 marker på tunnan medan den yngre ger 52 ggr 4 marker eller 208 marker. Vid beräkning efter lispund får man 12 ggr 20 m.arkpund eller 240 markpund på tunnan. Den bristande överensstämmelsen är alltså påtaglig men kan möjligen förklaras med att man inte gärna räknade med brutna tal. Hade man t ex räknat med 4 h marker vid kannberäkningen hade man kommit till 234 marker, vilket inte mycket skiljer sig från lispundberäkningens resultat. Vi vet också att man ofta räknade med strukna och rågade mått, vilket givetvis kunde påverka beräkningssättet. Och slutligen kan det mycket väl tänkas att man i många fall för vissa varor räknade in emballaget och alltså räknade vad vi kalla »brutto för netto». Det kan alltså tänkas många felkällor som förklaring till det enligt vår uppfattning otillfredställande resultatet vid tunnberäkningen. Vi vet dock inte alls ommedeltidens människor uppfattade detta på samma exakta sätt somvi. Det troliga var att de inte gjorde det. Om en tunna utsäde väger 240 marker och marken enligt Forssells beräkning är ungefär 343 gr'^* så är tunnans vikt drygt 82 kg och om Sam Owen Jansson i KLNM 8, sp. 208 anger att kannan inte uppträder förrän på 1400-taIct som mått för flytande varor och frän 1500-taIets mitt för spannmål och andra torra varor, varvid 48 kannor räknades på tunnan. Detta är ytterligare ett belägg för att man försökt använda de mätt, som voro gångbara på 1500-talet vid beräkningar på 1200-talet men med ytterst liten korrekthet. "® Sam Owen Jansson i KLNhl 11, sp. 426 s.v. Mark anger markens vikt till 343 gr. varvid utgångspunkten synes vara Forssells uppgift att lispundet efter Stockholms våg var 6,866 kg. (Nordisk Kultur XXX; s. 21). I bägge fallen åberopas H. Forssell, Anteckningar om mynt, vigt, mått och varupris i Sverige under de första femtio åren av Vasahusets regering, Stockholm 1875.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=