Gösta Åqvist spåras och man har all anledning att antaga att det tyska bergverksregalet här har avsatt sina spår. Det egendomliga är att det sällan påpekas att vår ännu gällande gruvlagstiftning nästan oförändrad går igen från denna tidiga medeltid. Den enda större skillnaden synes vara att inmutarens andel nu är lika med statens, medan jordägaren inte har någon andel alls. Enligt Helgeandsholmsbeslutet skulle kronan ha alla bergverk, hwadh nampn thee hälst hafzaa kimfte, alltså hela avkastningen av bergverket. Även om »folkungarna» hade några bergverk under sig, så skulle alltsamman efter detta beslut lyda under kronan. Av de i Helgeandsholmsbeslutet angivna regalerna är det bergverksregalet och rätten till den obebyggda »stubbejorden» som avviker från det övriga mönstret. Dessa två slag av regaler anges vara kronans genom bestämmelsen att de »lyda Cronan till» eller »lyda vnder Cronan», medan ifråga om övriga det anges att härför skall till kronan erläggas ränta. Till mineraler och stubbejord hävdas med andra ord äganderätt, vilket när det gäller lägenheter eller hemman anlagda på stubbejorden Innebär att de bli kronogods, vars innehavare erlägger avrad till kronan såsom ägare av jorden medan för bergverkens del utformas en särskild brytningsrätt oberoende av jordägarens tillstånd eller uppfattning. Det kan konstateras att den uppfattning som då framfördes är den rättsuppfattning, somännu gäller. 200 2. Helgeandsholmsbeslutet innehåller i den äldre versionens första stycke och i den yngre i avsnitten 6—8 bestämmelser om en allmän jordasyn och rannsakning över hela riket. Härvid skulle allt Uppland, vartill räknades Mälarlandskapen, läggas för markland och öresland medan götalandskapen skulle läggas till sjättingar, åttingar och tolftingar. Som sista punkt ges den viktiga regeln att en åtting skulle räknas somfem öresland och därmed hade man fått ett klart samband mellan svea- och götalandskapens sätt att beräkna jordarealer. Att attungarna voro olika till godhet vilket framgår av salubrev enligt Styffe är ovedersägligt och samma är förhållandet än i dag ifråga om åkerjorden. Det är omöjligt att på detta område komma till någon form av exakt värdering, beroende på vilket arbete brukaren har lagt ned på jorden och hur de klimatiska förhållandena utvecklar sig. Det är emellertid troligt att man bör se de angivna bestämmelserna i samband med de alldeles förut meddelade föreskrifterna om att stubbejord skall anses tillhöra kronan. Sådan jord fanns både i Svealand och Götaland. Möjligen har man särskilt tänkt på den nybyggarverksamhet som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=