Gösta Åqvist Styffe har självfallet insett detta och även underkastat dokumentens innehåll en sådan granskning. Man kan emellertid konstatera att vår kännedom om vissa medeltida förhållanden har ökat avsevärt sedan Styffe levererade sin kritik och i dag förefaller därför stora delar av denna kritik att skjuta över målet. I fortsättningen skall därför tas upp det materiella innehållet i Helgeandsholmsdokunientet, varvid Styffes invändningar skall bli föremål för behandling. 198 1. I B-versionen eller den yngre versionen skildras till en början hur kungen inför den församlade herredagen klagar över att inkomsterna från Vpsale ödhee allenast, som thee förre Szoeriges Konungar giort hafwa inte räcker till för försvaret av Sveriges krona och hans egen hovhållning utan han begär av den församlade herredagen att den skall rådslå om hur kronans ekonomiska ställning skulle kunna förbättras. Styffe menar att vid denna tid fanns det andra kungliga inkomster än de som kom från Uppsala ödgodsen. Härvid uppräknas de skattetitlar, som är kända bl.a. från 1281 års bekräftelse på prästerskapets privilegier,®" alltså skipwist, spannemal, ättargäld och ledungslame. Kungen var med andra ord inte bara beroende av inkomsterna från Uppsala ödgodsen utan han hade ett flertal andra inkomsttitlar till sin disposition. Naturligtvis är detta helt riktigt. Man må å andra sidan förstå att om nu en relation omett förhållande som inträffat trehundra år tidigare innehåller vissa fel ifråga om det tekniska uttryckssättet, så må man inte förvåna sig däröver. Nedskrivaren kan ha hört talas om Uppsala öd som kungens tillgångar i gammal tid men inte alls ha haft klart för sig att dessa numera ingingo i kronodomänerna, liksomatt de övriga skattetitlarna hade fått helt annan och förändrad karaktär. Vid bedömandet av dessa uttryck får man alltså inte anlägga samma synpunkter som de historiker som syssla med dessa skattefrågor nu ha och framför allt kan man inte nagelfara dem med samma kritiska blick eftersomhela dokumentkomplexet ger intryck av att vara en resumé över vad enkelt och ej rättsligt bildat folk kan ha menat. Det bör emellertid göras klart att beteckningen Uppsala öd under medeltiden undergick vissa förändringar. Från början var meningen att de gods somräknades dit inte skulle få föryttras. Man komemellertid under medeltidens lopp till den uppfattningen att de väl kunde avyttras men då skulle annat gods av konungens arv och eget lämnas istället. På detta sätt kom SD 725 med svensk text i SD 1719.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=