Gösta Äqvist 1591, alltså 43 år efter det den Paine tillskrivna anteckningen gjordes. Det ligger i öppen dag att en jämförelse mellan skriftprov med så pass stort tidsavstånd inger vissa betänkligheter sombevis.^** Det är följaktligen inte något tvivel om att Paine ingalunda ansett sig ha återgivit ett originaldokument från 1282. Han har klart deklarerat att det är en redogörelse från något oklara källor och måhända från flera avskrivare om vad som funnits nedtecknat om en herredag vid denna tidpunkt. Om de därvid själva ha mdsstagit sig eller om de som tidigare gjort anteckningarna om detta möte ha misstagit sig går näppeligen att reda ut, liksom det är omöjligt att visa att medveten förfalskning här skulle föreligga. Anledningar till att originaldokument ha förkommit eller blivit förstörda ges det naturligtvis många. Det finns föga anledning till att spekulera häröver, då någon exakt kunskap härom inte för närvarande går att få. Det kan emellertid erinras om att Magnus Ladulås före sin bortgång deponerade sitt arkiv hos Uppsala domkyrka, där det utnyttjats av såväl Ericus Olai som Olaus Petri, i senare fallet på 1530-taIet.®” Det har senare försvunnit och inte inlevererats till det kungliga arkivet på 1540-talet som skett med Uppsala domkyrkas egna brev.®^ Som tidigare anförts har två samtida adelsmän, nämligen Bielke och Sparre med hårda ord karakteriserat Paine men utan att anföra några sakskäl för sina omdömen. Längre frami tiden har Elias Palmsköld anfört tvivel omde uppgifters riktighet somPaine meddelat i sitt dokument. Bortser man emellertid från dessa tre är det påfallande att den historiska och juridiska sakkunskap som fanns i Sverige vid denna tid inte anför några tvivel om dokumentets eller dokumentens äkthet. Man har velat tillskriva denna omständighet det stora inflytande som Messenius genom sin lärom och kännedom om äldre svenska förhållanden skulle ha utövat. Scondia illustrata var visserligen färdig i manuskript senast år 1624*^^“ men trycktes först 1700—1705. Naturligtsvis kan dess innehåll ha varit tillgängligt för den lärda världen ändock och Messenii auktoritet kan ha haft betydelse för opinionsbildningen på detta område.**- En uppställning över dem som inte motsatt sig eller inte tagit ställning till Helgeandsholmsbeslutet har därför sitt intresse. Den får följande utseende: 196 Styffe, (1864) s. 309, not 6. ScHticK, (1963) s. 154 f. med där i noterna angiven litteratur. ScHucK, Herman, Rikets brev och register. Arkivbildande kansliväsen och tradition den medeltida svenska statsmakten. (Skrifter utg. av Svenska Riksarkivet, 4.) Stock- (>0 inom holm 1976. s. 59. Lindroth, Sten, Svensk lärdomshistoria Stormaktstiden 1975 s. 262. Messenius, Johannes, Scondia illustrata 2: 245—250.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=