Till den svenska regalrättens historia 189 Utfärdar Magnus från Skenninge en stadga där han tillägger sig lagstiftningsrätt i de fall, där lag saknas. Sådan lagstiftning skall ske med hans råd samt skriftligen och lysas för alla. Dessutom begränsas rätten till följen och förbjudes folk att utan kallelse komma till heiTedagar. Förutom av kungen är stadgan undertecknad av hertig Bengt samt av tolv stormän, därav två biskopar, två lagmän, kanslern, drotsen och marsken. 1284 För år 1282 har härovan angivits att eventuellt kan ha fattats beslut på en herredag i Stockholmpå Helgeandsholmen om de s k grundregalerna. Någon handling från denna tid och i detta ärende finns inte utan vad som finnes är en berättelse eller relation, som en riddare Paine Eriksson presenterade för tvä medlemmar av Johan III:s kansli, när detta vistades i Norrköping 1587. Redan den omständigheten att någon urkund från år 1282 inte föreligger har väckt misstanken att det här rörde sig om en förfalskning. Man har använt sig av beteckningen »förfalskning» ehuru det knappast kan vara riktigt att beteckna en berättelse om vad som kan ha förevarit på en herredag cirka trehundra år tidigare som en förfalskning. Dokumenten kan naturligtvis innehålla en falsk utsaga pä så sätt att denna kan var helt gripen ur luften och innehålla påståenden omnågot somaldrig har ägt rum. Dokumenten som sådana kan endast betraktas som förfalskningar om de innehålla en falsk utsaga och det är detta som man måste visa. Det ligger nu nära nog i sakens natur att det är mycket svårt att bevisa att en urkund från tiden kring slutet av 1200-talet, som är försvunnen, är en förfalskning eftersom urkunden inte kan bli föremål för undersökning. Är sedan de dokument, som föreligger om saken cirka trehundra år senare, de enda somomförmäla tilldragelsen och dess innehåll, så inställer sig samma tveksamhet om tilldragelsen verkligen ägt rum och om vad som kan ha avhandlats vid den sammankomst varomdokumenten handlar. Kan händelsen eller sammankomsten beläggas genom andra källor eller andra dokument ställer sig saken annorlunda. Andra omständigheter kring den eventuella sammankomsten kan göra det troligt att den ägt rum, liksom vissa följder, som man förmodar kan vara betingade av händelsen eller sammankomsten, bestyrka att den ägt rum. Sådana följder eller händelser kan naturligtvis också bero på andra omständigheter, som inte behöver ha samband med den händelse, somman tror ägt rum. Detta är i själva verket vad som skett ifråga om de s k Helgeandsholmsdokumenten liksom dess presentatör Palne Eriksson av adliga ätten Rosenstråle med sätesgård Ravenäs i Konungssunds socken i Östergötland. Det är inte mycket som är bekant om denne man. När han var född vet man inte. Han tycks dock vid vissa tillfällen ha åtnjutit ett stort för- ■*1 SD 813.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=