Gösta åqvist vecklingen av de olika regalrätterna och deras omvandling under tidernas lopp utan endast att ge bakgrunden till regalrättigheternas uppkomst i vårt land, ävensomtill den kritik som under 1800-talets mitt framförts av C. G. Styffe.2^ För vattenvägarna fanns dock inte samma möjligheter till analogi. Här förelåg inte en rätt för konungen eller det allmänna utan snarare en skyldighet för de offentliga institutionerna att se till att dessa vägar höllos öppna, såväl ur allmän kommunikationssynpunkt som ur det rationella fiskets synpunkt, då detta var av stor betydelse för den allmänna folkförsörjningen. Trots detta finner man såväl på kontinenten som inom vårt land en önskan att självständigt legitimera dessa företeelser genom att härleda dem som ett ursprung ur den statliga höghetsrätten, vilken under medeltiden hänfördes till konungens person och där rättigheterna knötos direkt till honom. Redan förut har anförts stadgandet vid den ronkaliska riksdagen, där en uppräkning sker av regalrätter, som omfattar såväl vad vi kalla statliga höghetsrättigheter somde lägre regalrättigheterna. Speciellt när det gäller fynden vare sig det rör sig omupphittade föremål eller ur jorden upphämtade eller utvunna mineraler har man relativt noggranna bestämmelser, somi vissa fall kan härledas från den justinianska rätten. Genom att hävda en kunglig eller kejserlig regalrätt till fynden i och ovan jord kunde hohenstauferna även göra anspråk på rätt att meddela licentia fodiendi-^ och med utfärdandet av sådana förknippa lämpliga villkor. Regalrätterna utvecklade sig alltså till att bli en kunglig inkomstkälla. Den ronkaliska riksdagens uppräkning av regaler upptog även den kungliga rätten till förbrutet gods vid svåra brott.-' På samma sätt hade den svenske konungen rätt till sakören, vilka jämte avkastningen av Uppsala öd och dana-arv var en av dennes väsentliga inkomstkällor.-® Att ett väsentligt ekonomiskt intresse var förenat med regalrätterna är alltså uppenbart och särskilt i tider av ekonomiskt betryck ligger därför tanken nära för kungamakten att utnyttja de möjligheter som ligger i att 186 Styffes arbete se not 4. Så exempelvis för rätten att söka efter silver Henrik VI:s mandat över riksregalrätten till silvergruvor den 21 mars 1189. MGH Const. I, nr 327, s. 466: Cum omnis argcntifodina ad iura pertineat imperii et inter regalia nostra sit computata, MGH Const. I, nr 175, s. 244: — — — hona contrahentium incestas nnptias, et dampnatorum et proscriptorum secundum quod in novis constitutionibus cavetur, et bona committentiumcrimen maiestatis, MELL K 2: eensak sina haua, dulgha drap ok dana arf ok al saköris brut siin iuir alt suerike, sum lagb ok netter xr.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=