Lagstiftningsomreformverksamhet 171 Om alla dessa tre kan man säga att de ser på rättshistorien som en juristhistoria. I denna juristhistoria vill jag peka på två viktiga struktureringsprinciper. Den ena består av ett utpräglat evolutionistiskt synsätt, i en utvecklingsoptimistisk tappning. Jag skulle nog säga att här ingår traditionen från den konservativa historiska rättskolan, som programmatiskt betonade rättens organiska framväxt, ett lyckligt äktenskap med den liberala uvecklingsoptimismen i darwinsk anda. Konservativ organismteori flyter samman med liberal evolutionism.'*’ För det andra finns det en klar påverkan från rättspositivismen. Denna framträder i avgränsningen av ämnesområdet till själva lagstiftningen och i synen på juristerna som lagarnas upphovsmän. I den renodlade rättspositivismen lever lagarna sitt eget liv helt oberoende av samhällsutvecklingen i övrigt. Flos såväl Strahl som Anners återkommer denna uppfattning, men de håller sig inte helt inom rättspositivismens gränser, utan tar båda in ett större, samhälleligt perspektiv. Men det är ändå påfallande i vilken utsträckning denna juristhistoria för blivande jurister avskiljer juristerna och deras verksamhet från samhället i övrigt. Det är också anmärkningsvärt vilken central roll Anners vill tilldela juristerna och rättsvetenskapsmännen i det moderna, civiliserade samhäller. I själva verket anser jag att de svenska juristerna spelar en anmärkningsvärt liten roll, och en viktig orsak är just deras sociala isolering.'*^ En juristhistoria kan man tycka är naturligt, med tanke på rättshistoriens fakultativa hemvist, och dess roll som förmedlare av ett historiskt perspektiv i juristutbildningen. Men varför bibringa de blivande juristerna föreställningen att lagstiftandet är enbart deras angelägenhet, liksom lagtillämpningen? Lagarnas förhållande till medborgarna torde vara en viktigare aspekt på lagarna än deras förhållande till juristerna. Likaväl som lagarna utgör en integrerad del i samhället, så borde rättshistorien återspegla denna integration, och inte isoleras till att bli en juristhistoria. Fios Elwin möter vi en vulgärmarxistisk historieskrivning, som dock fortfarande är rätt bunden till det traditionella juristperspektivet, med dess klara besluts- och lagorientering. Aktörerna är fortfarande jurister, experter och ämbetsmän, som utövar den makt över lagstiftningen som politikerna och folket borde ha. Orsakerna är att söka i samhällets materiella utveckling. Då samhället förändras kräver den härskande klassen nya lagar för att skydda sina intressen. De av aktörerna åberopade motiven är definitionsmässigt inte orsaker till handlingarna, utan ideologiskt formulerade legitimeringar av statens våldsanvändning, som förklarar och för- ■*' Se t cx Anners, s. 47 f., 110 ff., 120 ff. Bilcher, g., Der rechtswissenschaftliche Positivismus, Archiv fiir Rechts- und Sozialphilosophie LXI: 1 1975. Jag vill också tacka prof. Claes Peterson för värdefulla synpunkter på rättspositivismen. 12
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=