Lagstiftningsom reformverksamhet 165 yrkesgrupp, utan också specialiserar sig på en eller ett par sakfrågor, gärna i anknytning till deras »civila» yrkesverksamhet. Skillnaden mellan t ex läraren som blir skolpolitiker i riksdagen och juristen som blir politisk expert i departementet är kanske ändå inte så stor. Elwins definition av ideologierna som falskt medvetande, vars främsta funktion är att legitimera statens användning av våld gentemot medborgarna. Innebär att han principiellt avvisar möjligheten att förklara lagstiftarnas nya lagar med hänvisning till de motiv de själva åberopar. Förändringar i det straffrättsliga tänkandet måste då främst analyseras som resultat av behov av nya legitimeringar. Behandlingsteorins genombrott ses då t ex som ett resultat av att det är lättare att motivera våldsanvändning i det moderna samhället omden sker under behandlingens och vårdens täckmantel. Det är också från manipuleringsmöjligheternas synvinkel som Elwin betraktar lagstiftningstekniken, det Annerska huvudtemat. Elwin menar att den abstrakta tekniken skapar kautschukparagrafer som ger stort spelrum för domarnas personliga värderingar, en synpunkt Anners faktiskt delar i princip, omän inte betonar så starkt. Men, och här avviker Elwin helt från Anners, den kasuistiska metoden är inte bara mer styrande, den är också till fördel för den som skall utsättas för den. Den övergång från kasuistisk till abstrakt teknik, som även Elwin förknippar med övergången från en allmänpreventiv teori till en individualpreventiv teori vid sekelskiftet, blir för honom en utveckling som ökar myndigheternas möjligheter att skaffa sig stöd i lagen för önskade åtgärder mot brottslingarna, och minskar deras rättssäkerhet, (sid 87 ff) Elwins beskrivning av händelseförloppet stämmer ungefär med Anners’, men hans värdering är snarast den motsatta. Till detta bidrar att Elwin betraktar lagstiftningen även ur brottslingens synvinkel, accepterande dessa som en med lagstiftarna likaberättigad intressegrupp. Behovet av nya strafformer måste då förklaras på något helt annat sätt, och det är här som Elwin tillgriper en vulgärmarxistisk form av omgivningsanalys, med Lindensjös terminologi. Strafformen förknippas med arbetssituationen i fängelserna. När det nya cellstraffet införs på 1840-talet menar Elwin att det är väl förenligt med enkelt, individuellt grovarbete. När efterhand behovet av ett industriellt arbete i fängelserna växer, måste straffsystemet läggas om så att gemensamt arbete i industriell form blir möjligt, och då avskaffas alltså cellstraffet, med 1945 års lag om straffverkställighet. Elwin menar också att förhållandena i fängelserna inte får vara bättre än levnadsvillkoren för den lägre arbetarklassen. När arbetsElwin mfl, s. 72.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=