Klas ämark 162 förvisso med, men knappast som en förklaringsfaktor, utan mer som den utveckling till vilken huvudaktörerna skall anpassa lagstiftningen. Samhällsutvecklingen orsakar inte förändringar i rätten, men den ställer aktörerna/lagstiftarna inför problem i utvecklingen av lagsystemet, som de lyckas lösa mer eller mindre väl. Orsakerna till reformverksamheten söks i stället dels på idéplanet, dels i lagtillämpandets praktik, i domstolsväsendet och dess prejudicerande verksamhet.-^ Detta hänger naturligtvis ihop med att det är den juridiskt-tekniska sidan av lagstiftningen som främst intresserar honom. I viss mening är Anners mycket intresserad av verkställigheten och konsekvenserna av lagstiftningen. En god lag är en lag som är lätt att tillämpa för kloka och självständiga domare. Den ska på en gång ge domarkåren klara allmänna riktlinjer för handlandet och ett rimligt handlingsutrymme för förnuftiga bedömningar av det enskilda fallet. En god demokrati måste lämna utrymme för självständiga och ansvarsfulla medborgare.-® Med detta hänger Anners syn på lagarnas konsekvenser samman. En god lagstiftning medför en god rättsordning, somi sin tur innebär att konflikterna i samhället kan lösas på fredlig väg, utan våldsamma revolutioner. Det kan finnas anledning att illustrera Anners tänkande med några citat från slutkapitlet: »Det stora försprång i förhållande till andra folk i världen ifråga om den tekniska förmågan att skapa högtstående lagstiftningar, som uppnåtts inom länder med europeisk rättsordning, har sina rötter i medeltidens och rentav antikens rättskultur. . . . Som intellektuell prestation är naturrättsmännens och framför allt Grotius’, Pufendorfs och Wolffs arbeten liksomde på deras metoder byggda kodifikationerna . . . enastående i den mänskliga rättskulturens historia. Äran härför tillkommer de universitetsutbildade juridiska fackmännen. . . . Det är deras genom rättsvetenskapen högt utvecklade juridiskttekniska förmåga, som frambragt den numera oerhört omfattande, specialicerade och precisa rättsordning utan vilken en högre stående teknologisk civilisation är otänkbar.» (s. 234 f.) Jag sade om Wallén att det han presenterade inte bara var en historieskrivning utan också en (om än rudimentär) historieuppfattning. Det låter sig med än större rätt sägas om Anners. Han driver mycket konsekvent sin ideologiska uppfattning att den juridiska tekniken är avgörande för rättsordningen, och rättsordningen för civilisationens höjande och demokratin. Därmed tilldelar han också juristerna som yrkeskår, som profession, en central roll i civilisationernas utvecklingshistoria. Anners konstaterar mera i förbigående att juristerna i stort sett ställt sig utanför den politiska verksamheten, vars uppgift är att utforma lagarnas materiella innehåll.^^ Därav kunde ha följt slutsatsen att juristerna, inte minst i ett A.a., s. 98 ff., s. 83, s. 144 f. -8 A.a., s. 110 f., s. 48. 89 A.a., s. 233.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=