Klas Åmark 160 3. I Erik Anners (f. 1916) möter vi den professionelle rättshistorikern, professor i rättshistoria i Stockholm1967—1981, och en av de verkligt ledande personerna inom denna vetenskapsgren. Anners är dessutom känd som en konservativ samhällsdebattör, bl a som redaktör för Svensk tidskrift. Den just nu aktuella debatten om 1980-talshögerns egentliga ideologiska hemvist^® finns det anledning att påminna sig då man läser Anners framställning i boken Den europeiska rättens historia, 2, 1980. Anners skriver där en utpräglat evolutionistisk historia, där han på en gång betonar de stora framsteg som gjorts och den starka kontinuitet som funnits, ja där den senare blir en förutsättning för den förra. Och det visar sig att i den samhällssyn Anners utgår ifrån finns det klara inslag av en klassisk liberalism och central är hans demokratiuppfattning, där han betonar arvet från de gamla grekerna. Anners har också en klar uppfattning om vilken funktion rätten bör ha i samhället. Den ska skapa en bestämd och precis rättsordning, en fast reglering av de principer som samhällsaktiviteterna ska följa. Rättsordningen ska också kunna fungera som instrument för och institutionalisering av konfliktlösningsmekanismerna mellan de stora samhällsintressegrupperna (arbete och kapital osv).^® Tack vare att Anners har en så klar uppfattning om vad som är en god rättsordning, som han dessutom inte sticker under stol med, kan hans evolutionistiska historieskrivning genomföras så att läsaren får klart för sig att juristerna nått allt längre i lösandet av deras specifika samhällsuppgift, och att det verkligen är en storartad insats de gjort.-*^ Liksom Strahl och Wallén kan man om Anners säga att han skriver en typisk »juristhistoria», dvs ser rättshistorien ur juristernas synvinkel. Men intressant nog gör han det på ett annat sätt än sina kollegor. Den väl fungerande rättsordning som Anners ser som så eftersträvansvärd ställer nämligen stora krav på juristernas lagstiftningsteknik. Här krävs det nämligen, enligt Anners, en speciell avvägning mellan å ena sidan en abstrakt och logisk begreppsutveckling, som i Västeuropa särskilt ägt rum inom ramen för den romerska rättstraditionen, och å den andra sidan väl avvägda och inte alltför detaljerade anvisningar om hur konkreta fall ska lösas genom en exemplifierande kasuistik. I Napoleontldens stora coder komman mycket nära Anners ideal för lagstiftningstekniken.-^ Och det är faktiskt också i förhållande till lagstiftningstekniken som Anners definierar sitt reformbegrepp. En reform blir hos Anners inte Se den artikelserie i Svenska Dagbladet som inleddes av R. Torstendahl 9.10.1983. E. Anners, Den europeiska rättens historia 2, (1980), s. 98. -» A.a., s. 234 f. A.a., s. 47 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=