Lagstiftningsomreformverksamhet 157 Och det var just det som var felet med den lagen, menar Strahl, som ansluter sig till de reformhistoriker som inte nöjer sig med de dåtida aktörernas uppfattningar om behovet av reformer, utan som själv går in i den historiska handlingen och meddelar läsaren vilka brister som fanns i gällande lagstiftning och hur de borde avhjälpasd^ Den nya strafflagen var uttryck för ett logiskt genomtänkt system, som dock var svagt förankrat i kunskaper om »brottsligheten såsom samhälleligt fenomen och för brottslingarna såsom individer», (s. 35) Med den framväxande kriminologiska forskningen kunde dessa brister angripas och ett nytt straffrättstänkande började utvecklas med stöd i denna forskning. Reformverksamheten under 1900-talet indelar Strahl i två faser: från 1900—1935 (den Thyrénska epoken, efter dess ledande företrädare, professorn i straffrätt Johan Thyrén) och perioden från 1935 fram till våra dagar, (den Schlyterska epoken, efter hovrättspresidenten mm Karl Schlyter). Den Thyrénska epoken dominerades av den individualpreventiva straffrättsskolan, och man inriktade sig främst på att individualisera påföljdsformerna. En ny fas tog alltså vid vid 1930-talets mitt, då Schlyter tillträdde som justitieminister, vilket han dock var bara under fyra år. Huvudfrågan var nu förändringar av straff och påföljder, utan direkt förankring i någon speciell straffrättsteori, men väl i Schlyters egna praktiska erfarenheter. I detta sammanhang placerar Strahl också in 1945 års lag om verkställighet av frihetsstraff, som innebar att cellstraffet helt avskaffades. Motiven till denna reformvar enligt Strahl de negativa erfarenheterna av cellstraffet, som man efter hand kunnat observera under dess hundraåriga historia. Med cellstraffets avskaffande bröt man i Sverige med gängse idéer utomlands, och Sverige kom nu att inta en tätposition i den internationella kriminalpolitiska utvecklingen.^^ Den framgångsrika reformverksamhet Strahl skildrat borde rimligen ha lett till minskad brottslighet, eftersom den uttalade avsikten med reformerna ofta var att minska brottsligheten och återfall i brottslighet. Strahl är väl medveten om detta reformhistoriska problem, liksom om att den faktiska utvecklingen var den motsatta. Därför lägger han in två kapitel till i framställningen, ett om brottslighetens faktiska utveckling och ett om brottsfrämjande faktorer i samhället. Välståndsutvecklingen skapar helt nya frestelser för den potentielle brottslingen, menar han. Just ovanan inom breda lager vid ett bekvämt liv gör att många faller för frestelsen att på kriminella vägar tillskansa sig möjligheter till nöjen och njutningar. Optimistiskt framställs detta som ett övergångsproblem, som Anfört arbete, s. 33 ff. och ytterligare ett utmärkt exempel på s. 43. A.a., s. 32 f. A.a., s. 62 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=