Klas åmark 156 1949 efter en ämbetsmannakarriär och var ledamot av såväl straffrättskommitten (1937) som strafflagsberedningen (1946), två reformorgan som skapades redan i slutet av 1930-talet, och som i ett par decennier fungerade som konkreta utformare av en strid ström av reformförslag. Strahl var alltså själv en av de aktörer som han skriver historia om i den lilla och populära boken Den svenska kriminalpolitiken. En presentation av brottsbalken och en översikt över den svenska straffrättens utveckling från 1800-talet till våra dagar, som först utkom 1960 och till 1970 hunnit uppträda i fem reviderade upplagor. Ett väsentligt moment i Strahls historieskrivning är hans sätt att identifiera reformer med lagar. Reformhistorien blir därmed en historia om nya lagar och deras tillkomst. Det är också från denna utgångspunkt som Strahl delar in reformerna i tre olika storleksgrupper, eller betydenhetsgrupper. Den mest omfattande typen av reformer består i att man på en gång ger ut en helt ny Svea Rikes Lag. Som bekant har det inte skett sedan 1734, och det lär väl dröja innan det händer igen. (Detta torde vara orsaken till att den svenska lagboken inte är en officiell utgåva, utan en av ett privat förlag utgiven samling av aktuella lagar). På nästa, lägre nivå finner vi balken, t ex brottsbalken, som är att betrakta som en huvudavdelning i den tilltänkta lagboken. Tillkomsten av en ny balk — 1864 års strafflag — spelar en rätt stor roll i Strahls historieskrivning, inte minst som periodiseringsinstrument. På nästa nivå finner vi så den enskilda lagen, om t ex cellstraffets införande och längd, om villkorlig dom osv. Och det är på den nivån reformverksamheten av den svenska lagstiftningen egentligen äger rumenligt Strahl, och det är främst på den nivån han skriver historia. Strahl inleder sin historieskrivning med att skriva sig fram till 1864 års strafflag. I denna utvecklingshistoria framträder Strahls syn på orsakskomplexet. Strafflagen utformades under inflytande av två faktorer, nämligen straffrättsteorier och praktiska erfarenheter av effekterna av olika bestraffningssystem. Detta kommer särskilt tydligt fram i Strahls behandling av cellstraffets införande, en av 1800-talets centrala delreformer inom straffrätten. Just denna reform uppmärksammas särskilt inte bara på grund av dess mycket omfattande praktiska konsekvenser — det fattiga Sverige blev tvunget att bygga ett helt nytt anstaltssystem —utan också därför att dåvarande kronprinsen Oscar med debattskriften Om straff och straffanstalter (1840), Gula boken kallad, spelade en avgörande roll för reformbeslutet. I beskrivningen av 1864 års strafflag och dess tillkomst betonar Strahl starkt teoriernas betydelse, dvs den klassiska straffrättsskolan, sompräglar lagen. I. Strahl, Den svenska kriminalpolitikens historia, 1970, s. 28 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=