Lagstiftningsom reformverksamhet 155 Lindensjö kompletterar de klassiska ståndpunkterna med en tredje: det politiska systemets inverkan på besluten, t ex genom att vissa typer av problem förs undan, medan andra dras fram i ljuset, en tankegång som Lindensjö följer upp med stöd i marxistisk teoribildningd® Redan då man arbetar med frågeställningarna, stöter man på en viktig doktrin för hur man beskriver verkligheten. Det är nämligen inte ovanligt att historikern följer reformverksamheten fram till det formella beslutet, och sedan lämnar den fortsatta händelseutvecklingen åt sitt öde, dymedelst förmedlande det omedvetna intrycket att en reform är verkställd i och med att den är beslutad. Särskilt vilseledande blir denna historieskrivning om man vill veta hur samhället såg ut vid en bestämd tidpunkt, eftersom det i viktiga frågor kan ta decennier innan en reform är fullt utbyggd. (Pensionssystemet hör till paradexemplena på detta.) Vi måste därför följa upp vår undersökning med att undersöka i vilken utsträckning och på vad sätt verkställigheten av besluten — i den utsträckning denna kan vara aktuell —tas med i historieskrivningen. Ur detta följer sedan ytterligare ett centralt problem: vilka konsekvenser fick reformen — förändrades verkligheten på det sätt man tänkt sig? Här anknyter jag med förtjusning till filosofen Karl Popper, som menar att analyser av de icke avsedda konsekvenserna av politiskabeslut hör till samhällsvetenskapernas viktigaste uppgifter.Som vi ska se i det följande har problemet aktualitet även i fängelsestraffets historia. Så långt om frågeställningar och teoretiska utgångspunkter. Nu över till källmaterialet. Jag har koncentrerat mig på populärvetenskapliga framställningar, framför allt avsedda för undervisning och studieverksamhet. Detta inte bara av bekvämlighetsskäl, utan också därför att översiktshistorien ofta ställer sin författare inför större struktureringsproblem än den detaljerade vetenskapliga framställningen. Jag har också velat ha med representanter för principiellt olika sätt att skriva historia, för att med kontrastverkan få tydliga resultat. Historieskrivning omden moderna straffrätten 1. Vår förste historiker är Ivar Strahl (f. 1899), som man nog snarare bör se på som jurist än som historiker. Han blev professor i straffrätt i Uppsala Anfört arbete, s. 9 ff. K. Popper, Conjectures and Refutations: The Growth of Scientific Knowledge. 1968, s. 342. Se också J. Elsters diskussion av detta viktiga problem, i Jean-Paul Sartres efterföljd, i t ex Förklaring og dialektikk. Noen grunnbegreper i vitenskapsteorien. (1979), s. 181 ff. samt K. Åmark, Karl Popper, vetenskapsteorin och historieforskningen, Scandia 1984/1, s. 83 f. 11
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=