Lagstiftningsomreformverksamhet nämligen att en väsentlig del av en åsiktslinje bestod av en rad principer för hur verkligheten skulle uppfattas, som jag kallade för doktriner, och vars mest allmänna innehåll sammanfattades under begreppet struktureringsprinciper. Därmed menades grudläggande principer för hur man skulle se på det internationella systemet och svar på frågan om varför konflikter mellan stater uppstod och hur de kunde tänkas lösas.^ Detta betraktelsesätt får nu åter aktualitet. I debatterna om teoriernas vara eller icke vara i historievetenskapen hävdas det ofta, och med all rätt, att en historiker/vetenskapsman över huvud taget inte kan uppfatta verkligheten utan att strukturera den med hjälp av någon formav intuitiva, ideologiska eller i språket inbyggda teoretiska föreställningar, även om dessa ofta endast omedvetet finns hos historikerna. I avhandlingen analyserade jag den typen av ibland medvetna, ibland omedvetna föreställningar, den gången som beståndsdelar i politiska ideologier. Nu gäller det alltså att komma åt de medvetna eller omedvetna doktriner och struktureringsprinciper, som olika historiker använder då de skriver om den moderna straffrättens reformhistoria. Och här menar jag alltså att även historikerna är påverkade av politikernas självförståelse, dvs av deras sätt att se på reformverksamheten. Historikerns uppgift bör då vara att genomen kritisk analys distansera sig ifrån och relativisera de gängse struktureringsprinciperna, för att ge läsekretsen möjlighet att i sin tur kritiskt granska politikernas verksamhet, och att, omså befinns angeläget, därur dra slutsatser omvad sombör göras. Sakområdet har, på förekommen anledning,'* avgränsats till att gälla historieskrivning om den moderna straffrättens historia, med särskild inriktning på straffverkställigheten. De frågeställningar jag arbetar med är däremot inte begränsade till denna sakfråga, utan tänkta att kunna fungera för en bredare analys av forskning om reformverksamhet. Frågorna ska här presenteras med några principiella kommentarer, för att tydligare förklara deras innebörd. Jag börjar med att ställa frågan: Vad är en reform? Avsikten är enkel: det gäller att påminna sig själv omatt alla politiska beslut inte är reformer, utan att historikern måste välja ut vilka beslut som ska klassificeras som reformer. Frågan blir främst intressant i ett komparativt perspektiv, dvs har olika historiker olika uppfattningar i denna fråga? Här gäller det också att utröna hur historikern skiljer på små och stora reformer, och särskilt hur begreppet partiell reform, vanligt inomrättshistorien, används. * K. ÅMARK, Makt eller moral. Svensk offentlig debatt om Internationell politik och svensk utrikes- och försvarspolitik 1938—1939, (1973), särskilt s. 16 ff., 137 ff. Metoden följs upp i K. Åmark, Kultur i press. Den svenska pressen och finländskt kultur- och samhällsliv under 1972. (1982). * Uppsatsen är skriven med anledning av ett rättshistorlskt teori- och metodseminaden 26—27/10 1983 i Stockholm. 153 num
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=