Lagstiftning som reformverksamhet En historiografisk analys av den moderna straffrättens historia Av Klas åmark Inledning I den moderna politiska historien spelar reformer en central roll. Och det gäller kanske mest inom socialpolitikens område, i vid mening. Enligt de populära föreställningar man ofta möter har våra politiska ledare efter hand genom en brett upplagd reformverksamhet förbättrat samhället i en rad viktiga avseenden. Att politikerna särskilt gärna hävdat denna uppfattning säger sig självt. Bland dem är det också vanligt att man starkt överdriver den egna förmågan att förändra samhället och styra samhällsutvecklingen —vare sig de nu uttalar sig om den egna förmågan att skapa ett bättre samhälle eller motståndarnas stora skuld till de nuvarande saker- * nas eländiga tillstånd. Inte minst under den period då socialdemokratin styrde Sverige (1932—1976) blev snart sagt varje politiskt beslut en reform. Detta från politikerna inspirerade synsätt går ofta igen i historieskrivningen. En översiktlig framställning över t ex socialpolitikens eller kriminalpolitikens historia ^ blir gärna det samma som en krönika över en lång serie reformer, och detta tämligen oberoende av krönikörens politiska hemvist. Den konservative historikern utmärker sig snarast genom att framhäva att även konservativa partier genomfört reformer.- Ur vetenskaplig synvinkel finns det dock anledning att grubbla över vad detta innebär och får för konsekvenser. En utgångspunkt för mig är då den analys av olika åsiktslinjer inom utrikespolitiken som jag genomförde i min doktorsavhandling Makt eller moral (1973). Poängen är metodisk. Där fann jag ^ Se t ex K. J. Höijer, Svensk socialpolitisk historia, 1952, Ivar Strahl, Den svenska kriminalpolitikens historia, 1970. - Se Sten Carlsson, Svensk historia, II, 1962, s. 605 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=