Georg Stiernhielmsomlatinpoet 7 karna är inte att lita på,» får man vidare veta. »Det de vill ha, det tar de; det de försvarar, det behåller de». Stiernhielm passar också på att ge holländarna det välmenande men skämtsamma rådet att skaffa sig »krut i stället för peppar, bly i stället för ost, svärd i stället för alnar» (vits på alnmåttet, på latin samma ord som för ’armbåge’), och de bör skaffa »kanoner i stället för säckar», alltsammans inom parentes en målande skildring av holländskt ekonomiskt liv. Ett arbete i ungefär samma form som Satyra Batavica är det epitafium (nr. XXIX) som Stiernhielm skrivit över hertig Karl IV av Lothringen.^® Stiernhielm låter den döde Karl själv tala, ungefär som i romersk sepulkralpoesi, men medan den döde i sådan poesi får säga saker som framkallar läsarens medlidande, gör Stiernhielm tvärtom och låter Karl avslöja vilken kvalificerad skurk han har varit, en skurk vars handlingssätt bara kan väcka avsky. Det hela ger en egendomlig effekt, skakande och komisk på samma gång. I gruppen texter, som inte är egentliga dikter, finns ytterligare en som jag här går förbi.Endast ett av dessa fem stycken har tidigare tryckts, såvitt man vet, nämligen gravskriften över Vendela Skytte. Det kan förefalla egendomligt att Satyra Batavica och epitafiet över Karl av Lothringen inte har befordrats till trycket, med tanke på att de båda är mycket noggrant och konstfullt utarbetade texter. Men förmodligen skall man inte fästa så stort avseende vid huruvida et stiernhielmsk text har tryckts eller ej, i den meningen att man därav skulle kunna dra några säkra slutsatser om hur han själv bedömde sina alster. Något kan man kanske ana, och jag får anledning att senare återkomma till saken. Vi vet att Stiernhielm var ganska lättsinnig, för att inte säga bohemisk, i dessa ting, och man kan erinra sig Samuel Columbus och dennes »trägne begäran» om publicering av Mnsae Siiethizantes. Till saken hör att texter av detta slag överhuvud taget trycktes jämförelsevis sällan i ett land som Sverige. Stiernhielm själv tycks för övrigt ha sett sin vetenskapliga produktion som betydligt viktigare än sin poetiska; det gäller således hans arbeten inomspråkvetenskap, rättsvetenskap, filosofi, matematik och mekanik för att nämna det viktigaste. Stcnstilsgenrcn har ägnats en omfattande studie av Per S. Ridderstad i Konsten att sätta punkt. Anteckningar om stenstilens historia 1400—1765. (Vitterhetsakademiens Handlingar, Filol.-filos, serien 14.) Lund 1975, men som Torkel Stålmarck påpekar i sin recension i Samlaren 1976, s. 141, har varken Stiernhielms epitafium över Karl av Lothringen eller hans Satyra Batavica beaktats. Nr. XXI, i översättning ungefär; »Du vet inte hur obetydlig del av dig som ditt själv utgör —den delen är så liten som så!» Jfr SwARTLiNG, a.a., s. 4 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=