Elsa Sjöholm brottslingen dräper djuret och bär det till gömställe.^ Också i norska landslagen förekommer termen.® Men om någon dödar ett djur och bär bort det, är det stöld. Dunkelheten består i att detta inte klart utsägs och därmed klargörs inte avsikten med brottet. Denna kan inte vara annat än att antingen själv förtära köttet eller sälja det. Fallet att människa dödar djur behandlas i Pentateuken dels rent allmänt i tredje boken, dels i samband med stöld i andra bokens avsnitt om egendomsskador, från vilket här nämnda regler omsådana skador är tagna. Här stadgas, att om någon stjäl en oxe eller ett får och slaktar eller säljer djuret, så ska han ge fem oxar i ersättning för oxen och fyra för fåret. Om det stulna djuret påträffas levande i hans våld ska han ge dubbel ersättning. Inte heller detta lagställe är särskilt klart formulerat. Men de kraftigt höjda böterna i förra fallet måste betyda att det är en annan sorts tjuvnad än i det senare, nämligen för slakt och försäljning. Det är fråga om yrkesmässig tjuvnad för förtjänst.^® De nordiska lagarnas »fearföling» får en god förklaring, om man antar att Pentateuken här stått som förlaga. Också placeringen är talande: det har behållit sitt grannskap med egendomsskadorna, så som det har i Andra Mosebok. Men det har fått en så dunkel utformning att man kan fråga sig omden siste lagredaktören verkligen förstått innebörden. Östgötalagen har en parallellbestämmelse som inte använder termen »fearföling» och där det klart utsägs att det är fråga om slakt av stulna djur. Denna bestämmelse har kraftigt skärpt straff och återfinns i stöldavsnittet av lagen.Samtidigt står det gamla fearfölingsbrottet kvar i Byggningabalken, fullständigt ointegrerat med övriga bestämmelser om dråp på djur. Resultatet av undersökningen är alltså att den specifika blandningen av bestämmelser i Rättlösabalken kan förklaras med att ett kärnparti traderats från Pentateuken. 140 Nästa steg i jämförelsen gäller samtliga bestämmelser omskada på egendomoch liknande i västgötalagarna. Som nämnts finns det en grupp regler rörande förseelser inom bysamfälligheten som i större eller mindre grad återfinns i de flesta Leges. Den aktuella textmassan finns som mest i Edictus Rothari, Lex Visigothorum och Lex Baiuwariorum. Eftersom det 8 ögL B 24:6. 9 MLL, VII, 37. ^9 Boskapsstöld i större skala bestraffas också strängare i romersk rätt, Mommsen, Strafrecht, 775 f. Men kriteriet slakt och försäljning nämns inte där. ÖgL V 32.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=