Rättlösa själv ge panten. I R 7 stadgas, att om man kräver en annan på en skuld ska detta ske inför grannarna. Sedan får han ta pant hos honom om han vill. Detta förutsätter tydligen att panten vägrats honom av låntagaren. 2) Mose lag stadgar att om en oxe stångar en annan oxe, så ska parterna sälja den levande oxen och dela betalningen för honom och därjämte dela det dödade djuret. Men om det var känt att oxen stångades och ägaren ändå inte haft uppsikt, ska han ersätta oxe med oxe, men den döda kroppen ska vara hans. I R 9 stadgas, att om kreatur dräper annat kreatur ska djurets ägare ersätta det dräpta djuret men han får behålla kroppen. Som alternativ stadgas att det dräpta djurets ägare behåller kroppen och får halv ersättning. Fortsättningen av R 9:pr behandlar det fall att djurets ägare nekar till att hans djur dräpt det andra djuret. Då ska »boken», dvs. bibeln krävas och edgärden tillredas, »bibi sva saer gud holl at fae bit drap mit fae ...» 139 3) Enligt Mose lag ska den som haft ett djur i förvar, som blivit skadat eller bortrövat »utan att någon sett det», gå ed inför Herren att han inte har förgripit sig på den andres tillhörighet, och därefter behöver han inte ge någon ersättning. Är det känt att det blivit bortstulet ska han däremot ge ersättning. Har det blivit ihjälrivet, ska han föra fram det ihjälrivna djuret sombevis och behöver inte ge ersättning. Enligt R 13 är den som har gods i förvar ansvarig för stöld och rån, såvida inte hans egna ägodelar också blir tagna. Enligt R 12 ska den som lejer djur ansvara för vanvård, dit bl.a. stöld hör. Om djuret blivit ihjälrivet ska kvarlevorna föras framsombevis.® I Skånelagen, som på många punkter uppvisar paralleller till västgötalagarna, stadgas, att den som lejde djuret ska »bibi sae swa gub hiaelpae» att han inte vanvårdat eller förgripit sig på djuret.” För djur som faller i brunn stadgar Mose lag ersättning i pengar. R 9:1 har också ersättning i pengar efter angiven skala. Dessa fall är klara och entydiga. R 8 är däremot en dunkel bestämmelse. Brottet kallas »fearföling» och innebär att man dräper någons djur i lönndom. »Full fearföling» inträder om djuret har ett visst värde, det ersätts då och därutöver betalas boten 3 ggr 16 örtugar. Under detta värde ersätts djuret med sitt dubbla värde, öppet dråp på djur behandlas i andra lagar. Det kan gälla hämnd på eller kränkning av ägaren eller i ilska över skadevållande djur på den egna åkern. Men i förstnämnda fallet göms djuret, östgötalagen, som också har termen »fearföling», säger explicit att « Jfr VgL I FB 10. R 12 och 13 finns pa ’ SkL 222. plats i fragmentet, H-W V, 116. samma 10
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=