Elsa Sjöholm boskap som byte och du må njuta av det rov som Herren låter dig ta från dina fiender. Men i de städer som Herren vill giva dig till arvedel skall du inte låta något som har anda bli vid liv, utan du ska giva dem alla till spillo. Så skall du göra för att de inte må lära er att bedriva alla de styggelser, som de själva har bedrivit till sina gudars ära och så komma er att synda mot Herren, er Gud. Du är ett folk som är helgat åt Herren, dig har Herren utvalt att vara hans egendomsfolk framför andra folk på jorden.» 136 I Pentateuken finns hela programmet för den västerländska medeltida straffrätten och fundamentet för samhällets organisation. Det gäller både konkreta överensstämmelser i enskildheter och den teokratiska karaktären på hela systemet. Redan i de äldsta lagarna regerar kungen med Guds nåd, ja han uppträder närmast som en gammaltestamentlig Gud.^ Det gäller yttre förhållanden likaväl som inre; välsignelsen av utrotningskrigen mot främmande folk, blott dessa kunde betecknas som hedningar. I flera avseenden fanns här ett samgående med senromersk rätt. I andra avseenden, som ifråga om kvinnans ställning i samhället, visar de västerländska lagarna en direkt anknytning till mosaisk rätt gentemot den romerska. Mannens herravälde över hustrun fastslås sålunda med hänvisning till den heliga skrift redan i det äldsta bevarade fragmentet av en medeltida laghandskrift. Codex Euricianus från 500-talet.^ Edictus Rothari, daterad 643, stadgar att alla kvinnor som levde efter langobardisk rätt var omyndiga —detta i motsats till förhållandet för dem som levde efter romersk rätt.^ Av de motsägande bestämmelserna om äktenskap mellan besläktade personer i Pentateuken valde kyrkan ett mycket långtgående förbud mot sådana förbindelser. Avsikten med kusin- och svågeräktenskapen i Pentateuken var explicit att säkra släktens besittning av släktjorden. Kyrkans förbud bör ha motverkat detta syfte. Det som framför allt karakteriserar den västerländska medeltidsrätten är principen att den enskilde är skyldig tills dess han bevisat sin oskuld. Detta är främmande för den romerska rättens huvudprinciper men helt i enlighet med den mosaiska förbundstanken. Beviset sker i medeltidslagarna genomgående med ed eller gudsdom. Eden avlades på bibeln eller på V, 5: 7—9, 7, 20. Fritt citerat efter svenska översättningen. ^ Ed. Ro 2. jfr Erlers tolkning i Bibel, HRG. - Cod. Eur. 323: sed vir, qui uxorem suam secundum sanctam scripturan in potestate habet. Germanenrechte Bd 11, ed. E. Wohlhaupter. 1936. 3 Ed. Ro 204.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=