Birger Bergh 6 stiernhielmska dikterna. När det vid ett detaljstudiuni visar sig att det i dikten VI finns ord som företer annan prosodi, dvs. andra stavelselängder, än i Stiernhielms latindiktning i övrigt, finns det knappast någon anledning att tveka längre. Det i sammanhanget imponerande är att denne poet, som så uppenbart har arbetat invita Minerva, överhuvud taget har orkat skriva 80 hela versrader. Det har funnits en rektor i Hedemora med namnet Georgius (Matthiae) Wichaeus, och eftersom också han har varit verksam i Västerås finns det goda skäl att anta, att det i själva verket är han som är skyldig till dikten VI i Olssons edition.*^ 4. Av de 37 återstående numren i samlingen bör det sedan nämnas, att fem stycken inte är dikter i vanlig mening, dvs. de är inte metriska eller har någon bestämd versform, men det är å andra sidan fråga om synnerligen konstfullt utmejslade texter, och Bernt Olsson har med goda skäl tagit med dem i sin utgåva. Det är för det första ett långt och syntaktiskt sett utomordentligt sinnrikt utformat epitafium över den för sin skönhet och lärdom så berömda Vendela Skytte, statsmannen Johan Skyttes dotter, död vid 21 års ålder. Texten (nr. VII) är utformad som om det vore en riktig gravskrift, och det kan nämnas att den företer vissa stilistiska likheter med den likaledes mycket konstfullt utarbetade gravskrift över Vendela Skytte som finns i Uppsala domkyrka (Skyttekoret). I en annan text (nr. XX) föreslår Stiernhielm en gravskrift över sig själv, där han kretsar kring ordet pares, dvs. ’likar’; »En man, som hans överordnade gjorde till sin like; som gjorde sina underordnade till sina likar; som hans likar vördade som en överordnad», i ordagrann översättmng. Den tredje texten i den nu aktuella gruppen (nr. XXVIII) kallar StiernhielmSatyra Batavica, »Batavisk satir». Inte heller här finns någon meter. Till formen är det snarast fråga om stenstil, med korthuggna och kärnfullt formulerade rader. I denna »bataviska satir» uttalar Stiernhielm sitt stöd för Holland gentemot Ludvig XIV. Den har tillkommit ganska sent, nämligen 1670 (Stiernhielm dog 1672), och utm.ärks av en äkta stiernhlelmsk blandning av språkligt överdåd, kraftfullhet och skämtlynne. »Ni bor visserligen långt borta från turken», säger Stiernhielm till holländarna, bara för att fortsätta med: »det är i Frankrike ni har er turk.» — »Från Danmark kan ni inte räkna med någon hjälp», fortsätter han, »eftersom ni nyss har hjälpt Danmark» —en oväntad förklaring. »Svens- ® Se Gunnar Ekström, Västerås stifts herdaminne, II: 1, Västerås 1971, s. 534 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=