Rättlösa 123 enskilda delar av lagen utan utgör själva dess fundament. Av denna anledning kommer jag i det följande att redovisa den mosaiska lagen i dess helhet även om utrymmet sedan inte tillåter mer än en jämförelse på det begränsade avsnitt som denna delstudie behandlar. Den dominerande delen av mosaisk rätt liksom av Leges är straffrätt. Den mosaiska rätten har också haft ett betydelsefullt inflytande på romersk straffrätt. Redan den dåtida vetenskapen var klar över detta. På 300- eller 400-talet tillkomen översikt av parallellställen i romersk och mosaisk rätt, den s.k. Collectio legum Mosaicarum et Romanorum.-^ Det är alltså fråga om en mycket sammansatt tradition, där det många gånger inte är möjligt att visa ursprunget. När det gäller vad vi idag kallar civilrätt har mosaisk rätt däremot haft föga att ge utom den allmänna synen på kvinnans roll i samhället. Här har romersk rätt varit bestämmande. När jag nedan visar parallellställen, så är det viktiga inte att visa exakt från vilken främmande lag som exemplet är taget. Det finns idag ingen praktisk möjlighet annat än måhända i något undantagsfall att belägga konkreta förlagor till våra högmedeltida lagar. Traditionen från mosaisk rätt kan ha skett direkt från bibeln eller via parafraser på Pentateuken eller på andra vägar. Inflytelsevägarna för den romerska rätten är otaliga. Redan i dess förjustinianska form har den haft avgörande betydelse för utformningen av de äldsta Leges och den har recipierats i en mängd kyrkliga texter. Delar av Corpus iuris civilis har varit kända och utnyttjade, inte minst av kyrkan, medeltiden igenom. Den högmedeltida vetenskapliga bearbetningen fick praktisk betydelse i form av Summor och andra sammanställningar som lärostoff i de norditalienska juristskolorna och vid universiteten. En sådan bearbetning kom också langobardrätten till del.“® Inte minst svårt vore det att utpeka några särskilda Leges som förlagor. gcrmanische Rcchtseinrichtungen» och »viele urtumlichprimitive Bestimmungen», a.a. 32. I vissa fall har man dock en bestämdare uppfattning. Germanisterna vill exempelvis inte räkna straffrätten i de äldre medeltidslagarna som »egentlig straffrätt», därför att böteskatalogerna i dessa lagar enligt dem är en rest av ett forngermanskt skiljedomsförfarande. Därför kan de ge den ökande förekomsten av dödsstraff i den högmedeltida s.k. fridslagstiftningen den egenartade beteckningen »Kriminalisierung des Strafrechts», Kroeschell a.a. 196, se också 44. Boken används i juristutbildningen. Kroeschell hör trots det till de försiktiga kritikerna av den äldre germanistiken, se ex. översikten 53 ff. Det finns inget utrymme här att definiera termer. Jag kommer alltså att tala om »straffrätt» och »lag» osv. utan närmare förklaring och jag antar att inga missförstånd behöver uppstå. Wolfgang Kunkel, Römische Rechtsgeschichte, 1967, 141. Max Conrat, Geschichte der Quellen und Literatur des römischen Rechts. Neudruck 29 1963. Handbuch der Quellen und Literatur der neueren europäischen Privatrechtsgeschichte. Band I. hgg von Helmut Going. 1973. För Leges, se under tillämpligt uppslagsord i HRG. För bearbetningen av langobardrätten, se också nedan s. 24. 9
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=