Rättlösa Avsnittet om urbotamålen har således fått rubriken pätta är arfpär holkär och förnämessakerna har oegentligt uppdelats på två avdelningar.-- Blandningen av de övriga bestämmelserna i Rättlösabalken har man inte kunnat förklara. Von See antog att rubriken endast syftade på de sista bestämmelserna, som gäller egendomsbrott. Han vänder sig också mot den tyska översättningen av Rättlösabalken.-^ När det gäller valbestämmelserna anser jag det vida sannolikare att de fogats till Rättlösabalken som ett resultat av den dåliga redigeringen än att det skett med någon avsikt. Ett annat anmärkningsvärt exempel på avsaknad av redigering finns i VgL II och gäller förbudet för konungen att avyttra namngivna gårdar i Västergötland, vilka tillhörde Uppsala öd. Denna bestämmelse har fogats till Kvarnbalken. När det gäller övriga bestämmelser i Rättlösabalken ska jag längre fram i uppsatsen pröva om det finns någon annan förklaring till den egendomliga sammansättningen än att det är fråga om rena tillfälligheter. Sammanfattningsvis kan sägas att Schlyters ovan angivna definition på rättlösa täcker samtliga fall i svensk och dansk rätt. Von Sees anknytning till norskans logleysa är också enligt min mening riktig.-^ Om man endast vill förstå vad lagarna menar på dessa punkter är den hittillsvarande förklaringen tillräcklig. Men frågan kvarstår: vad betyder egentligen ordet rättlösa? Varför betecknas framför allt egendomsbrott och rättsvägran i samband med sådana brott med denna för vårt språk något egendomliga term? Kan en jämförelse med andra lagar än de nordiska ge svar på sådana frågor? När forskare gör jämförelser mellan lagar för att förklara den ena ur den andra, måste de utgå från att det existerar ett samband mellan dem som motiverar metoden. När det gäller Hafström är det tydligt att han förutsätter en gemensam nordisk förkristen rättsuppfattning. Detta, utsträckt att gälla alla s.k. germanska folk, är den traditionella rättshistoriens, germanistikens, utgångspunkt. Min utgångspunkt är den skriftliga traditionens. Det finns inte utrymme att här redovisa skälen för mitt ställningstagande. Delvis kommer dessa att framgå av den fortsatta framställningen. När det gäller analysen och kritiken av germanistiken får jag hänvisa till mina tidigare arbeten.-^ Denna kritik drabbar delvis också vad 121 -- Holmbäck—Wcsscn V, 115. von See, a.a. 67. Det gäller dock inte von Sees konstruktion av formen rettleysa. Von See utgår uppenbarligen från den äldre germanistikens antagande av ett urnordiskt språk. a.a. 66. Elsa Sjöholm, Några arvsrättsliga problem i de svenska medeltidslagarna. Scandia 1968. Rechtsgeschichte als Wissenschaft und Politik. Studien zur germanistischen Theorie des 19. Jahrhunderts. 1972.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=