Rättlösa £// testfall till projektet »De svenska medeltidslagarna som historiska källor» Av Docent ElsaSjöholm »Rättlösa», fornsvenskt raetlösae, är en av de mest omdiskuterade termerna i de svenska medeltidslagarna. Ordet står i rubriken till en balk i Äldre Västgötalagen (VgL I), vars första tre kapitel behandlar val av konung, biskop och lagman och i övrigt innehåller en mängd olikartade bestämmelser: omsjälvtäkt, handrån, gäld, okvädinsord, skada på boskap, ansvar för lånad träl, lejt kreatur och deponerat gods. Ordet förekommer inte i själva lagtexten till denna balk, däremot på ett par ställen i avsnitten om »förnäme», fornsvenskt fornaemi, vilka i VgL I har rubrikerna Fornaemix sakir och Fornaemix bolkaer. Dessa behandlar huvudsakligen olika slag av skador på egendomoch olovligt förfogande. Yngre Västgötalagens (VgL II) huvudhandskrift, B 58, saknar rubrik på »rättlösabalken». Också här förekommer termen rättlösa i Förnämesbalken samt i Utgärdabalken, vilkas centrala delar utgör parallellställen till förnämesavsnitten i VgL 1. Slutligen förekommer termen en gång i de s.k. Lydekini excerpterna (VgL III). Vad betyder rättlösa och hur ska rubriken Rättlösabalken förklaras? Det har varit huvudfrågorna i debatten. I sin Ordbok ger Schlyter följande definition på rättlösa: 1) benämning på åtskilliga förbrytelser mot äganderätten 2) tredska eller försummelse att fullgöra det som man är en annan skyldig eller vägran att inställa sig på tinget till svaromål.^ Definitionen baserar sig på fallen i svenska lagar och i Skånelagen. Utom västgötalagarna är det av svenska lagar endast östgötalagen som har teri index, i samband med en sårsak som stäms inför tinget." Mer går men ^ C. /. Schlyter, Samling af Sweriges gamla lagar. XIII. Ordbok. 1877. - ögl, Vaf). 20. Schlyter II. 1830.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=