Jan Liedgren visningen syftar på Alsnö stadga, var alltså riktig, men hans bevisning var ofullständig och inbjöd till kritik. Det var därför Jägerstads fyndiga dateringsförslag kunde accepteras av Rosén, Yrwing och mig jämte andra. 116 6 Även om Jägerstads dateringsförslag ger en formellt sannolikare förklaring till själva årtalet 1285 än Tunbergs paleografiska exempel, måste, som Kjöllerström framhöll, det avgörande vid datering av en urkund vara det inbördes förhållandet mellan textens sakliga innehåll och andra urkunder eller bestyrkta fakta. I det föregående har konstaterats, att Alsnö stadga ej kunnat utfärdas efter protokollet över ärkebiskop Jakobs rannsakning i Växjö med biskop Ascer. Likaså har konstaterats, att Alsnö stadgas gästningsparagraf är förutsättning för ett av statuterna från provincialkonciliet i Tälje, och att ett annat av Täljestatuterna åberopas i protokollet över rannsakningen i Växjö. Det har också utretts, att ingen tillräcklig anledning finns att betvivla detta protokolls datering till 15 februari 1280. Redan 1894 hade Kjellén funnit, att Alsnö stadga måste ha stadfästs efter 15 maj 1279. Täljestatuterna måste alltså ha tillkommit mellan dessa båda tidpunkter, och detta överensstämmer med det gamla antagandet, att de härröra från det provincialkoncilium, som är känt från breven 16 oktober 1279 (DS 690—691). Alsnö stadga har alltså utfärdats mellan mitten av maj och mitten av oktober 1279. Men man kan ej med säkerhet avgöra, om stadgan kom till några dagar efter 15 maj vid det annars välkända Alsnö-mötet eller till äventyrs vid ett möte på Alsnö kort före provincialkonciliet i oktober. Både konung Magnus och rikets biskopar voro ju samlade i Tälje och avståndet sjövägen mellan Tälje och Adelsö var ej långt.®- En kontroll av det viktiga brevet DS 691 av 15 oktober 1279 visar, att alla rikets sju biskopar vidhängt sina sigill men att biskop Karls av Västerås sigill fallit bort från sigillremsan.Vid mötet på Alsnö i maj var han den ende biskop, som helt saknades bland brevsigillanterna (DS 670—671). Åren i slutet av 1270-talet och början av 1280-talet voro fyllda av motsättningar mellan de kungliga bröderna och sedan mellan Magnus Ladulås och olika stormannagrupper. Omkastningarna voro hastiga och våldsamma. Hur ett i så många avseenden betydelsefullt och svårtolkat ®- Detta har I förbigående påpekats av Bjurling 1952, s. 130. Sigillen, som efter andra exemplar avritats för B. E. Hildebrands verk Svenska Sigiller från Medeltiden, häfte 1 (1862), andra serien, ha i många fall kontrasigill. De ha vidhängts i följande ordning: ärkebiskop Jakob (II; 32-i-91), biskoparna Brynolf i Skara (11:31 +89), Karl i Västerås (bortfallet), Anund i Strängnäs (11:30+22), Kettil i Åbo (II: 23), Henrik i Linköping (II: 16+17) samt Ascer i Växjö (II; 29).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=