Jan Liedgren 114 5 Att Alsnö stadga utfärdats före 15 februari 1280 och till och med före mitten av oktober 1279 bevisas också, framhöll Kjöllerström, av ett sakskäl, som framdragits av Tunberg redan 1911 och ånyo 1951. Det finns i ett avsnitt av Täljestatuterna, som avtryckts av Tunberg.^^ Detta statut gäller klerkers skyldigheter mot vägfarande klerker och deras tjänare samt vägfarande klerkers och deras tjänares våldgästning i prästgårdar eller lekmäns gårdar och tillämpar därvid samma regler och straffbestämmelser (frånsett bötesfördelningen) somgästningsparagrafen i Alsnö stadga. Klerker, som vägra sälja förnödenheter, skola böta tre mark, varav biskopen uppbär (konungens och häradets) två mark och den vägfarande klerken en mark. Vägfarande klerker eller deras tjänare, som våldsamligen råna något i prästers eller lekmäns gårdar, skola böta 40 mark, varav biskopen tager (konungens och häradets) två tredjedelar och den rånade en tredjedel. Det säges uttryckligen, att i detta fall vägfarande klerker skola straffas med 40-marksböter (pena xl marcharum puniantur) på samma sätt som lekmän, om dessa bedrivit rån (quemadmodum laici, si rapinamfecerint). Att detta sistnämnda direkt syftade på vägfarande lekmäns straff enligt Alsnö stadga måste vara uppenbart, menade Tunberg. Tunberg underlät emellertid av okänd anledning att påpeka, att fallet med tremarksbot överensstämde med Alsnö stadga. Han framhöll endast likheten beträffande 40-marksbot för våldgästning, och han underströk särskilt Täljestatutets hänvisning till det redan förefintliga straffet för lekmäns rån. »Det är därför Alsnö stadga, sommed Täljestatutets yttrande direkt åsyftas.» Eftersom Täljestatuterna bruka hänföras till det provincialkoncilium i Tälje, under vilket både konung Magnus och rikets biskopar utfärdade brev av 16 oktober 1279 (DS 690 och 691),^® fann Tunberg, att Alsnö stadga »måste i tiden liggaföre oktober månad år 1279». Ur originalbrev i RA gav han också exempel på skrivning av årtalet 1279 och menade, att en något vårdslösare skrivning av Ixxix än i dessa kunde förklara en felläsning 1285 i stället för 1279.^^ Tyvärr ha inga exempel på andra fall av liknande missuppfattning framlagts av Tunberg eller andra, men möjligheten kan ju ej uteslutas. DS 692, s. 253 f.: Item statulmus. Avtryckt av Tunberg i HT 1911, s. 232, och i HT 1951, s. 362. Tunberg i HT 1911, s. 233, liksom följande citat. Om brevens innehåll se bl.a. Yrwing 1952, s. 44, 57 och 60, och C. G. Andr.e 1960. s. 124 och 137. Om Täljestatuterna se bl.a. Y. Brilioth, Svenska kyrkans historia II (1941), s. 24 ff. Om olika avskrifter av statuterna se J. Gummerus, Synodalstatuter och andra kyrkorättsliga aktstycken (1902), s. 1. Statutet Execrabilis (sist i DS 692) anses av flera forskare ha tillkommit några år före 1279. Jfr J. Liedgrens art. Provincialkonsil (KLNM XIII, 1968), sp. 531 ff. Tunberg i HT 1911, s. 235. Jfr häremot Jägerstad 1948, s. 82 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=