Jan Liedgren Martinus IV blev vald först i februari 1281 och krönt den 23 mars och fick övertaga ärendet från Växjö. Rannsakningsprotokollet av 15 februari 1280 har säkerligen upprättats i dubbla exemplar. Ärkebiskopen behöll det ena, som fick Uppsala domkyrkas senmedeltida arkivskåpslådsignumCv, och somindrogs av Gustaf I på 1540-talet och nu förvaras i riksarkivet.'*” Ett dublettexemplar sändes till den påvliga kurian. Protokollets huvudpunkter refereras nämligen i den bulla, som Martinus IV sände från Orvieto den 15 oktober 1281 med ärkebiskopen i Uppsala som adressat.*® Påven omtalar där, att det i en supplik på Ascers vägnar berättats, att denne kände samvetsbetänkligheter mot att behålla biskopsämbetet i Växjö, emedan han uppburit prokurationer utan att ha visiterat och emedan han efter tillträdet av biskopsämbetet icke undvikit lösaktighetens last, vilket han erkänt inför ärkebiskopen. Av dessa skäl och emedan han ofta plågades av sjukdomar, kände sig Ascer oförmögen att utöva stiftsstyrelsen och förklarade sig villig att avsäga sig biskopsämbetet. Ascer hade därför bett påven ombesörja, att hans avsägelse bleve mottagen. Ärkebiskopen ålades därför att på påvens vägnar mottaga avsägelsen och ombesörja, att Växjö domkyrka genom kanoniskt biskopsval försåges med en lämplig herde. Påvebullan kunde emellertid ej nå ärkebiskop Jakob, eftersom denne avled redan 25 oktober 1281. Till efterträdare valdes 29 december 1281 ärkedjäknen Johannes Odulphi, vilken som en av ärkestiftets prostar åtföljt ärkebiskopen vid visitationen i Växjö. Ännu 20 november 1283 kallar biskop Karl av Västerås honom »electus», när Karl (DS 777—778) vidimerar två brev för honom. Han reste därefter till Italien, rimligen för att vinna påvlig konfirmation på sitt ärkebiskopsämbete, men framkommen till Orvieto avsade han sig inför Martinus IVdetta ämbete (troligen 1284).*^ När äntligen domkapitlet i Uppsala valt Magnus Bosson till ny ärkebiskop och denne fått påvlig bekräftelse (han kallar sig electus confirmatus 5 augusti 1285, DS 809), reste han till Lund och blev där invigd. Med två bullor 1286 och 1289 sände påven hans pallium till ärkebiskopen i Lund, 112 Om signcringcn se L. Sjödin, Kanslistilar och medeltida arkiv (MRA 1939, tr. 1941), s. 125 f.; J. Liedgren, Arkivförteckning och gallring under svensk medeltid (Arkivvetenskapliga studier V, 1981), s. 228 f. Reg. Vat. 41, ep. 83, fol. 21, Vatikanarkivet; utg. i Les Registres de Martin IV, Fasc. 1 (1901), nr 83. Här nedan avtryckt som bilaga efter P. A. Munchs avskrifter från Vatikanarkivet: Bullor, RA. Jfr C. Annerstedt i SRS III: 2 (1871), s. 130 not d. Ärkebiskopskrönikan 1344 (DS 3834, s. 300). Jfr Ängsöannalerna (under år 1286), Annales Suecici medii aevi, ed. G. Paulsson 1974, s. 263. Se även Kjellén i HT 1894, s. 259, samt J. Gallén, La province de Dacie de I’ordre des fréres précheurs, I (1946), s. 104 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=