Alsnö stadgas språk och datering 109 och ett brev av 13 juli 1281 (DS 724). Det är naturligt, att man gärna velat knyta Alsnö stadga till någon av dessa tidpunkter. Kjellén fann de starkaste skälen tala för att stadgan utfärdats vid det väl belagda mötet mellan kungen och rikets stormän i maj 1279, dock först någon eller några dagar efter den 15 maj.^® Av namnen under stadgan voro alla fyra biskoparna nämnda också i något av breven 15 maj och likaså konungens broder Bengt och tre världsliga stormän. Däremot fann han det anmärkningsvärt, att biskoparna Henrik av Linköping och Brynolf av Skara samt de mäktiga bröderna Johan och Birger Filipsson,^^ vilka alla närvarit 15 maj, saknades bland de stormän, sombesvuro Alsnö stadga. De sistnämnda herrarnas frånvaro vid Alsnö stadga fann K. G. Westman 1904 böra tolkas så, att stadgan ej kunnat utfärdas före brytningen mellan Magnus Ladulås och Filipssönerna, d.v.s. först efter 11 oktober 1279 (DS 698—699). Westman avstod dock från att ge någon mera preciserad datering.^- Ett bestämt datum har emellertid föreslagits av H. Jägerstad i hans avhandling 1948,'^^ nämligen 27 september 1280. Denna tidpunkt, som infaller mellan Filipssönernas avrättning 20 augusti 1280 och ärkedjäknen Bengts död 8 september 1281, är dagen efter konung Magnus’ brev från Alsnö 26 september 1280. Den medger också en mycket enkel förklaring av stadgetexternas falska årtal 1285. Originalets latinska datering bör enligt Jägerstad ha varit »M®ccc°lxxx®quintoKal. Octobris», men översättarenhar ej förstått att rätt uppdela den romerska dagbeteckningen och läsa »quinto Kalendas Octobris», utan han har fört quinto till årtalet och alltså läst ». . . quinto Kalendis Octobris», vilket ger dateringen 1 oktober 1285. Felet är lätt gjort och har paralleller i liknande misstag vid andra dateringsupplösningar både i Svenskt Diplomatarium och hos ambitiösa forskare. Man hade tidigare ej räknat med något stormannamöte i slutet av september 1280. Brevet av 26 september 1280 (DS 707) är ett köpebrev, där konung Magnus säljer sitt gods Husaby (nu Ekensberg) i (över-) Enhörna socken till biskop Anund i Strängnäs och utlovar ett utförligare bekräfKjellén i HT 1894, s. 250 ff. Om dem se J. Koit, Aspenäsätten (Äldre svenska frälsesläkter I (1957), s. 8 ff. och där anförd litteratur. Westman 1904, s. 208 not 1 med hänvisning till s. 60 ff. Jägerstad 1948, s. 81—88. Utom det av Jägerstad 1948, s. 83 not 8, anförda fallet (DS 1318), som är från 1303 och ej" frän 1300, kan nämnas DS 996, som är från 23 j'uni 1280 och ej från 1 juli 1289 (jfr DS 687). Ä. Ljungfors 1955, s. 174 not 3, har därjämte påpekat, att dateringen av DS 1091 ger dubbla möjligheter (29 april 1290 eller 1 maj 1293). Detsamma gäller DS 1382—1383, där den tvetydiga abbreviaturen vid »Non.» ger möjlighet att datera 7 mars 1303 eller 5 mars 1300 (se A. Hellbom, Medelpads äldre urkunder, 1972, nr 6—7). Dateringen av dessa brev från Skön till 1303 godtogs av C. G. Andrén, Konfirmationen i Sverige under medeltid och reformationstid (1957), s. 640 not 6.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=