Jan Liedgren 108 (circumcisio Domini), kan detta ej påverka stadgans datering.-^ Att årtalet är omöjligt framgår redan av att den främste av de uppräknade närvarande var ärkebiskop Jakob av Uppsala, som invigts 1278 (före 30 augusti) och avled 25 oktober 1281.-^ En annan av de närvarande klerkerna, ärkedjäknen Bengt i Uppsala, dog tidigare samma år, enligt den år 1344 nedtecknade ärkedjäknelängden den 8 september 1281.-^ Ännu ett väsentligt bidrag till en rätt datering har givits av Kjellén 1894, Utfärdaren kallar sig nämligen i intitulatio »Magnus sweä konungär oc götä». Denna kungatitel komi bruk först efter 15 maj 1279 (DS 669—671), och det första belägget på den nya längre kungatiteln är från 9 juni 1279 (DS 675).“® Man brukar anse, att den nya titeln markerar, att brodern Valdemar upphört att vara konung över en del av riket.-" Under åren 1279—1281 har konung Magnus rimligen flera gånger vistats på sitt nya stenhus på Adelsö, Alsnö hus. I bevarade urkunder kan man emellertid endast belägga tre tidpunkter, då han varit där. Från det första tillfället finnas, som nyss nämnts, tre brev (DS 669—671) med den gamla kungatiteln rex sweorum, daterade 15 maj 1279,-® från de båda andra gångerna känner man endast ett brev, daterat 26 september 1280 (DS 707),-® Om tiden för årsskiftet i Sverige se Å. Ljungfors, Bidrag till svensk diplomatik före 1350 (1955), s. 156 ff. Jfr S. Söderlind, Temporalt infra i medeltidslatinet (HT 1965), s. 153 ff. Dagen enligt ärkebiskopskrönikan från 1300-talets första år i C 92, fol. 3 v, UUB (CCS XVI, 1963, s. 240) och från 1344 i Reg. eccl. Ups. (A 8, RA), tr. DS 3834, s. 300. — R. Kjellén, Om dateringen av Alsnö och Skeninge herremöten (HT 1894), s. 247 ff., är den grundläggande utredningen i ämnet. DS 3835, s. 396 (efter Reg. eccl. Ups. A 8, RA). Jfr Kjellén 1894, s. 249. H. J.Kgerstad, Hovdag och råd under äldre medeltid (1948), s. 82 not 4, föreställde sig, att en mera samtidig källa till Bengts dödsdag vore hans efterträdare Johan ödulfssons testamente (från processen om detta finnas två urkunder 17 juni 1290, DS 1015—1016, se L. M. Bååth, Bidrag till den kanoniska rättens historia i Sverige, 1905, s. 157 ff.). Den av Jägerstad åberopade källan DS 1017 är emellertid endast ett utdrag ur ärkedjäknelängden i A 8 (DS 3835). Uppsala-annalen från 1310-talet i C 92, UUB, (SRS I nr XIX, s. 265 ff., nyutgiven och kommenterad av G. Paulsson, Annales Suecici medii aevi (1974), s. 265 ff. och 51 ff. Facsimileutgåva i CCS XVI, 1963, s. 242 ff.) noterar under år 1281, att ärkedjäknen Bengt dött före ärkebiskop Jakob men preciserar ej dagen (Paulsson 1974, s. 271). —Hur Uppsala-annalen vid 1300-talets slut kompletterats och blivit inledningen till Vadstenadiariet, har i detalj utretts av T. Nyberg, Das sogenannte Vadstena-Diarium, libellulus des Tore Andersson (Miinchener Historische Studien, Abt. Hilfswissenschaften Band 15, 1976), s. 218—234. Kjellén i HT 1894, s. 249 f. Jfr C. M. Kjellberg, Den äldsta svenska konungatiteln (Bidrag till Sveriges medeltidshistoria, tillägn. C. G. Malmström 1902), s. 20 och s. 4, där han påpekar, att titelbytet uppmärksammats redan av Olavus Petri. Se bl.a. S. Söderlind, Konkurrensen mellan Birgerssönerna 1266—1290 (HT 1959), s. 390 ff. K. G. Westman, 1904, s. 50 ff., 59 ff.; Jägerstad 1948, s. 78 f. Westman 1904, s. 64; Jägerstad 1948, s. 84 f. 26
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=