RS 11

Alsnö stadgas språk och datering 107 hundaresindelade Svealandskapen skulle ha utfärdat en stadga, som endast talade om härad och häradshövding, trots att stadgan gällde hela riket, måste anses egendomligt, även om hans kansler Peter Algotsson var västgöte. Även detta är ett skäl till att originalet bör ha varit avfattat på latin. I latinska urkunder kallades både härad och hundare för provincia, och när kunga- eller påvebrev riktades till »prolocutoribus» syftade detta inte bara på häradshövdingarna i Götalandskapen utan också på hundarenas främsta funktionärer, länsmän och domare. Möjligen kunde mot detta resonemang anföras, att Täljestatuterna från oktober 1279 på ett ställe i den latinska texten använder ordet »häradi».^^ Den som förövat våld i prästgård, skulle (såsom påbjudits i Wilhelms av Sabina legatstatut i Skänninge 1248, ST I nr 90) exkommuniceras, och hans namn skulle kungöras på sön- och helgdagar i alla kyrkor inom häradet (»per uniuersas ecclesias huius häradi»). Det kan antagas, att det svenska ordet begagnades, därför att »prouincia» i kyrkliga sammanhang normalt betydde kyrkoprovins och därför att termen »contracta» (»contractus») ej var i bruk före 1300.-- 3 Alsnö stadga slutar med dateringen »i Alnu äptir wars härrä fözllo dagh thusän arum oc tu hundradh oc attatighi oc fäm arum». Även om orden »äptir wars härrä fözllo dagh» (eller »födzlo tima») skulle avse, att årsskiftet räknades från juldagen (nativitas Domini) och ej från vår nyårsdag Se t.ex. kungabrev 15 oktober 1275 (DS 690) och påvebulla 9 augusti 1274 (DS 577). Bullans bruk av »prolocutoribus» i intitulatio måste bero på att det förekommit i den svenska supplik, som föranlett bullan. Detta ställe i DS 692 anföres av Tunberg i HT 1911, s. 232, och i HT 1951, s. 362. Detta belägg på härad har varken uppmärksammats i K. H. Karlssons Register till DS I—II (1910), sakregistret, i K. F. Söderwalls Ordbok öfver svenska medeltids-språket eller i Tunbergs nämnda skrifter. -- Aven kyrkliga myndigheter kunde använda prouincia i betydelsen hundare, när missförstånd knappast kunde uppstå, t.ex. när ärkebiskopen i synodalstatuterna 1298 (DS 1240) förordnade, att varje hundare i de tre folklanden (quelibet prouincia de tribus fulclandis) skulle ha en »decanus ruralis» (se bl.a. H. Schuck, Ecclesia Lineopensis, 1959, s. 2101. Det är en anakronism, när »prouincia» här översätts med »härad», t.ex. av S. Kjöllerström, Härad och kontrakt i Uppland (Svensk Teologisk Kvartalsskrift 1958), s. 205, och G. Inger, Das Kirchliche Visitationsinstitut im mittelalterlichen Schweden (1961), s. 499, 503 och 505, samt av T. Dahlerup, Det danske sysselprovsti i middelalderen (1968), s. 58, och art. Provst (KLNM XIII. 1968), sp. 539. Jfr J. Liedgren, art. Terra (KLNM XVIII, 1974), sp. 214 f. Om belägg på termen contracta (eller contractus) se Glossarium till medeltidslatinet i Sverige I: 3 (1970), s. 243—244. 8

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=