Hatt och huva 81 Senare-'* återkom han till frågan: »Jag ser ej rationem därtill, att där en hustru haver penningar och lösören, får mannen strax 2/3, men haver hon trettio bondgårdar, skall han därav intet hava.» Vid ett annat sammanträde^® diskuterade man arvsdelning mellan dotter och son. Lindschöld omtalade, att han sedan mer än länge gjort »den disposition, att min dotter bör hava lika med min son». Därtill uttryckte han 5in patriarkaliska åsikt med orden, att det »står en man till efter mänsklig åhåga att välja måg, men ej son, ty den måste jag upptaga somhan är. Kan ock en dotter gifta sig ung och således kommer en god man i huset, varför finner jag det nyttigast, att dotter ärver lika med son». Handelsborgmästaren i Stockholm Michael Törne var av samma mening: »En sådan jämlikhet uppbygger vänskap och gott förstånd mellan syskon.» —Protokollet upplyser härefter: »Och syntes allom detta vara rättrådigast och nyttigast.» —Några dagar senare diskuterades inom lagkommissionen de olika skälen pro et contra.^" Sekreteraren Sven Leijonmarck var betänksam:^® »Det är likväl en så gammal lag och consuetudo, att son ärver mer än dotter, var med alla våra lagar samt andre folks. Gallorum, Anglorum, Longobardorum etc. komma överens, således fast betänkeligt så nytt att stadga.» Borgmästare Törne instämde, med en nästan hörbar suck: »Ja, det är det svåresta, att det är så gammalt och gångbart.» Assessor Lars Lilliemarck hänvisade till den psykologiska sidan: »Dock som så gammalt är, synes, som mankönet skulle förmena sig taga skada av sådan förändring.» Kommissionen ansåg det lämpligt att i frågan sammanställdes »rationes vilka till ett följande sammanträde uppsattes av assessor 29 pro et contra». Lilliemarck.®® Då det befanns att dessa skäl på båda sidor voro stora, övervägde man®^ att uppsända dem till K. M:t med hemställan, att han därom ville låta höra de kongliga hovrätterna, »varmed vi kunna undvika den klagan, som oss torde eljest överkomma, omvi för mycket gå ifrån lagen». Omsider®® fann emellertid ordföranden, excellensen Lindschöld, att hans ursprungliga förslag om lika arvsrätt för dotter måste falla: »Vad vi tillförende discurerat om sons och dotters likhet i arvtagande, finner jag hos andra ingen applaus, och i ty synes bäst, att vi däromej vidare söka någon ändring, utan låte förbliva vid det förre varit.» Protokollet förtsätter: »Var till alla samtyckte, emedan det förmärktes, att så många voro däremot.» — D. 25 febr. 1690, Förarbetena, del I, s. 150. D. 14 febr. 1690, Förarbetena, del I, s. 134. D. 17 febr. 1690, Förarbetena, del I, s. 142. D. 25 febr. 1690, Förarbetena, del I, s. 152. D. 14 febr. 1690, Förarbetena, del I, s. 137. D. 14, 17 och 27 febr. 1690, Förarbetena, del I, s. 137, 142 och s. 156. D. 25 febr. 1690, Förarbetena, del I, s. 151 f. D. 3 april 1690, Förarbetena, del I, s. 224.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=